söndag 28 februari 2010

Tillbaka på Värmdö

Nu har vi flyttat ut till landet igen! Det har varit ganska omvälvande, men Eko tycks inte alls känns någon stress eller oro över det. Inatt låg hon i buren som vanligt och hon verkar faktiskt ganska nöjd med att göra sina behov på tomten - tjoho! Då kanske det blir lite lättare med rumsrenhetsträningen framöver... peppar peppar! Hon har nu fått träffa Geisha, som inte var särskilt glad åt det. Inomhus vill jag inte att de ska träffas, utan är jag i köket så bär jag Eko. Ute på tomten går de alla tre, men man riktigt ser hur Geisha spänner sig när Eko går för nära, och jag vet ju hur hon är, så jag brukar ropa in Eko då så att det inte ska bli några onödiga hugg. Knäppis-Geisha som inte kan slappna av!

torsdag 25 februari 2010

Inklickning

För några dagar sedan prövade jag att börja klicka in Eko. Det gick inte super, godiset jag har (nötvom) var lite svårt för henne att tugga, och dessutom är hon så ivrig så jag vet inte om hon fattar vad som händer egentligen. Men nu på kvällen körde jag i alla fall två korta pass igen och det är kul! Känns inte som vi kan börja träna sitt och såna saker än, hon är helt enkelt för ivrig och snurrig. Lite lugn till behövs innan vi kan köra sånt. Men shaping skulle säkert passa utmärkt, bara vi får inklickningen klar. Roligt!

Satt och tittade på Pudelklubbens hemsida och såg att Stockholmssektionen har en utställningsträning i april. Perfekt! Har mailat för att kolla om det är okej att komma dit med valp, i så fall ska jag anmäla mig direkt.

Och här är ett par bilder från igår:

 
 

tisdag 23 februari 2010

Lite ensamhetsträning på kvällskvisten

Efter att jag varit ute med Eko och hon både kissat och bajsat (woho!) bestämde jag mig för att komma igång med den riktiga ensamhetsträningen. När jag tagit av henne kopplet och låtit henne rusa in i vardagsrummet, som hon alltid gör, sa jag "stanna" (det har jag från början sagt när jag går ut från ett rum och stänger dörren) och gick ut i trapphuset igen. Hon blev nog ganska överrumplad och några små pip blev det, men när det blev tyst gick jag in igen. Väntade tills allt var lugnt, och gjorde om proceduren. Jag skulle tro att det blev ungefär tio trapphus-visiter och efter de första tre eller fyra gångerna hördes inget pip alls. Jag ville inte utmana ödet utan stod nog utanför dörren i högst 20-30 sekunder åt gången. De sista gångerna jag kom in var inte ens valpen i hallen längre, utan plågade Zoë i vardagsrummet. Visst kan det ha berott på stress, men det kändes ganska lugnt ändå och hon verkade oberörd när jag gick och kom tillbaka. Toppenresultat alltså! Det här ska jag fortsätta med varje dag. Risken är bara att jag blir otålig och går för fort fram - är expert på det!

måndag 22 februari 2010

Eko 10 veckor


Nu är hon tio veckor gammal! Lilla Eko, som hon i veckan blivit "döpt" till. Så hon har fått ett namn, och hon har också fått ganska många nya erfarenheter.

Personligheten kommer fram mer och mer. En sak som jag lagt märke till är att hon "ser" mer än de andra gjorde och gör, i form av skuggor och reflektioner i speglar och fönster. Ofta kan hon sitta och titta länge, vifta på svansen, eller göra lekinviter. Det är riktigt sött!

Vikt: ca 1,5 kg

Miljö och socialisering: Vi har åkt buss och tunnelbana för första gången. Hon fick hänga med in på Rusta där vi köpte en bur till henne och Zoë. Dessutom har vi besökt fyra olika djuraffärer där det förstås fanns spännande dofter och ljud som gjorde henne ganska trött. Inga hundar, förutom Zoë, har vi hälsat på ännu, eftersom hon inte är fullt vaccinerad ännu. Häromdagen fick hon ett täcke som jag stickade åt henne, det bär hon faktiskt mycket duktigt, verkar inte störd alls. Och jag höll nästan på att glömma, idag har jag rakat två av hennes tassar, hon var trött så det blev inte så mycket stretande, det gick bra!

Rumsrenhet: Det går väl sådär halvbra. Det har blivit mer och mer tydligt att Eko verkligen inte vill göra nummer två utomhus. Kissar gör hon så fort jag sätter ner henne utanför porten, så det är toppen. Men pluttarna kommer allt som oftast inomhus, hon är riktigt sneaky, jag tycker jag vakar över henne som en hök, men ändå smyger hon undan och gör sitt. Hon verkar inte föredra någon speciell plats utan går där hon har möjlighet. Tyvärr tycker hon att det är ganska mysigt att både kissa och bajsa inne i buren, så plädarna skiftas flitigt. Det försvinner väl med tiden, men just nu känns det ganska kämpigt!

Ensamhet: Under veckan har det blivit ganska mycket omtumlande separations- och ensamhetsträning. När vi skaffat buren fick valpen sova i den istället för i sängen. Det var väl inte direkt "mjuka metoder" (en hel del tjut blev det och krypande vid sängskanten, innan han fick ro). Men i efterhand är jag faktiskt riktigt nöjd, hon är så lugn nu när jag lägger mig i sängen eller soffan utan henne. Några små pip kan det bli, men nästan direkt lägger hon sig i buren eller hämtar en leksak att gnaga på. Jag har också idag börjat gå in och ut genom dörren till mitt rum utan att hundarna får följa med. En del gnäll blir det om jag är borta för länge, men hon blir tyst snabbt. Det hjälper säkert att Zoë lugnet själv!

söndag 21 februari 2010

Kommer inte ut

Åh, jag är så marans trött på vintern nu! Jag kommer inte ut genom porten. Låset har frusit fast. Det patetiska är att Michael lyckades komma ut för en halvtimme sen. Men han är starkare i nyporna än jag. Fick släppa ut hundarna på terassen (tacka gudarna för den), men jag känner mig en aning klaustrofobisk ändå. Nu vill jag ha vår!

lördag 20 februari 2010

Eko-täcke

Vi har ju ett problem med Eko att hon inte vill bajsa utomhus. Mycket bekvämare att göra det inne där det inte är kallt och snöstorm!

Så nu på förmiddagen fick jag tummen ur och bestämde mig för att göra ett täcke åt den lilla damen. Jag vet att det tovar till pälsen, men än så länge har hon så kort päls ändå, så jag tror inte det gör någon större skillnad.

Jag tog samma garn som jag använde tilll Zoës täcke, men gjorde en lite annorlunda design, utan knappar och tjafs. Det är tillräckligt klurigt att få på ett "one piece"-täcke på en sprallande valp! Hon tog det ganska bra och kissade och rände runt trots ovanan att vara påklädd.

 
  
  
  
  
 

fredag 19 februari 2010

Eko

Nu har jag bestämt mig. Lilla Colour of Love Day kommer att få smeknamnet Eko. Jag har kallat henne det i ett par dagar och "smakat" på namnet, det känns rätt. Tanken var att det både skulle stavas och uttalas på svenska. Men allt för ofta blir det ändå ett kort E i början. Egentligen spelar det inte så stor roll hur vi säger namnet, förmodligen kommer det bli både och, men stavningen ska vara svensk.

Förutom att jag tycker att det är ett fint namn, knyter det an liten till Zoës. Zoë är grekiska och betyder liv. Eko (som betyder ljud) är en karaktär i den grekiska mytologin. Det har alltså ingenting med Mr. Eko i tv-serien Lost att göra, jag tittar inte på Lost! :P

Den här texten om Eko är saxad från http://www.werbeka.com/bibliote/gudar/ekos.htm:

Eko var en bergsnymf, som var ohjälpligt förälskad i Narcissus, som dock i sin tur var så upptagen av sig själv, att han bara hade tid för att spegla sig i vattenpölar, men inte någon för henne. Pan, å andra sidan, som uppvaktade Eko, blev avvisad av henne. Så småningom tynade Eko bort av längtan och bara hennes röst blev kvar.

Enligt en annan version var Eko en mycket pratglad nymf, som distraherade Hera, medan Zeus förlustade sig med andra nymfer. När Hera kom på hennes uppsåt, straffades hon då genom att mista rösten och bara kunna upprepa de sista stavelserna, som någon annan yttrade. 


Den här målningen av Eko på en bergavsats har jag lånat från Wikipedia:

En lång natt

Oj, vad jag är trött! Inatt har vi haft lite separationsträning. Eftersom jag nyligen lärt Zoë att inte hoppa upp i sängen i tid och otid, känner jag att valpen ska kunna det från början. Ännu kan hon förstås inte hoppa upp, men hon blir väldigt olycklig när hon inte blir upplyft. Inatt körde vi "den hårda skolan", dvs. hon blev inte upplyft hur mycket hon än pep. Och pep, det gjorde hon. det blev lättare varje gång Zoë också var på golvet, så tillslut blev hon bannad från sängen, bara för att göra det lättare för lillan. :P

Så fort hon var tyst (och senare så fort hon var lugn) berömde jag med lugn röst. I början kändes det inte som att det gav något resultat. Men sen blev hon tyst och jag somnade. Vid fyra vaknade jag igen av att det var ett himla tjutande. Vi körde samma procedur igen och den här gången var resultatet bättre. Hon gick och la sig, och jag somnade om. Skulle förstås ha gått ut med henne där! Skitdumt att jag lät mig själv somna! Hur som helst. Nu när jag har gått upp igen och vi varit ute, så blev det bara några sekunders pip när jag la mig i sängen utan att ta upp henne. Sen gick hon och la sig i buren. Woho! Nu ska vi bara försöka hålla det här uppe. Kanske inte träna hela nätterna, det var lite magstarkt känner jag såhär i efterhand, men i alla fall varje dag. När hon är tyst och lugn ska jag då och då lyfta upp henne i sängen. Hon får ju vara här, men det ska vara under rätt omståndigheter! Är så stolt över min lilla tös! Och över min "stora" tös, som lockade in valpen i buren flera gånger under natten. Duktiga, förståndiga Zoë (kan ett mattehjärta inbilla sig i alla fall).

Här är båda flickorna i buren:


Valpen har fått för sig att hon ska dra in allt möjligt i buren. När jag vaknade imorse hittade jag musen till datorn. Sladden var lite tuggad på, men den funkar än, peppar peppar! Här ville hon ha överkastet på soffan. Vet inte riktigt vad Zoë tyckte om det hela:


torsdag 18 februari 2010

Ute på äventyr igen

Mimmi tipsade i en kommentar till förra inlägget om att t.ex. Rusta har bra och billiga burar! Jag började genast kolla upp och, jojomensan - en fin bur i lagom storlek fanns hos Rusta, typ 100-200 kr billigare än på alla internetbutiker jag hittat (299 kr kostar den hos Rusta)! Så jag bestämde mig för att åka och köpa buren. Det kluriga? Rusta-varuhusen ligger långt ute i bushen och jag har ingen som helst valpvakt. Det enda tänkbara blev att ta med valpen, så det var precis vad jag gjorde. Det blev också första tunnelbaneresan för lillan. Jag tycker att det gick mycket bra, på tunnelbanan verkade hon ganska oberörd, på bussen tittade hon nyfiket ut genom fönstret, sov och tog godis. Inte alltför stressad alltså. När vi hoppat av bussen fick valpen gå lite själv. Hon såg jättetuff och självsäker ut trots att vi gick alldeles nära en motorväg och på en plats där hon aldrig varit förut!


Det första bakslaget kom när vi, efter en hel del trassel med bilvägar utan övergångsställen, stod utanför Rusta och jag insåg att de inte tillåter hundar där inne. Jag hade bara tagit för givet att hundar var okej! Säljer man djursaker borde väl djur också få komma in? :P Första tanken var förstås att vända om. Men det kändes så otroligt snopet, att ha åkt i en halvtimme för att sedan behöva åka tillbaka tomhänt. Så jag chansade och gick in ändå. Ingen sa till, som tur var, men det kändes ändå lite fel.

Buren hade jag ju kollat in tidigare på nätet (och kollat med kundtjänst att de hade den inne), men jag hade även spanat in några fleeceplädar. 30 kr för en 170x130 cm pläd, det är väl ändå ett kap? Jag hittade plädarna först och slog på stort - tre stycken blev det. Tanken är att de ska ligga i buren, och att jag kan varva så att det alltid finns en ren att byta ut med.


När jag sedan hittade buren, insåg jag att den skulle bli en aning klurig att ta på bussen. Såhär i efterhand vet jag faktiskt inte hur jag hade tänkt. Om jag trodde att den var mindre? Eller lättare? Eller hade någon behändig bärnings-mekanism?


Jag tror inte jag tänkte alls faktiskt. För när jag kom till kassan, släpandes på alla dessa grejer, insåg jag att det inte skulle bli det lättaste att forsla hem allt. Inte hade de någon påse som rymde det stora paketet med buren! Så jag fick improvisera. Promenaden till bussen tog mycket längre tid än när vi kommit. Lådan med buren höll jag i båda händerna. Plädarna låg ovanpå. Och överst satt ett stycke valp. Jag måste sett riktigt jäkla rolig ut när jag försökte parera så att varken plädarna skulle rulla av eller valpen hoppa av.

När vi kommit på och av bussen och skulle till tunnelbanan, bytte jag strategi. Valpen fick sitta innanför min jacka, så att hon inte skulle råka hoppa ner. Det gick rätt bra. Från tunnelbanan fick valpen sen gå en bit själv och då var det lite lättare. Jag hade lite tur också, när vi kom till porten råkade två snälla killar gå förbi som kunde slå in koden och öppna dörren åt mig så att jag kunde komma in utan att lägga alla grejer på marken. Puh, äntligen hemma!

Väl hemma packade vi upp buren och katterna blev genast mycket intresserade! Mini-maja ansåg nog att den var till henne.


Eller så ville hon bara psyka mig så att jag inte skulle ta bort lådan...


Jag la in en av de nya plädarna och Zoës leksaker i buren och sen var det upptäckardags! Båda tjejerna kollade igenom buren grundligt, och lekte lite med.

 
  
 

Valpen har fått ligga själv i den, hon är inte nöjd. Är Zoë med ligger hon kvar frivilligt. Vi får helt enkelt öva lite varje dag, och valpen ska få all sin mat i buren från och med nu så att det blir positiva känslor där inne.

Efter de här två dagarna med kommunaltrafik och diverse äventyr för den lilla, kommer vi att ha en lugn helg. Michael kommer hit imorgon och sover över, men vi ska verkligen bara ta det lugnt och mysa framför tvn, jag och min lilla familj. :)

För övrigt har Zoës och valpens relation verkligen blommat upp nu och de är så söta tillsammans! Än en gång, Zoë är en exemplarisk lekfröken, men förhoppningsvis vågar hon säga till när det blir alldeles för mycket också. Åtminstone längre fram när valpen är större. (På båda filmerna är det valpen som låter, inte Zoë.)


onsdag 17 februari 2010

Bur-jakt

Imorse åkte familjen till USA. Kvar här hemma är jag, vovvarna och katterna. Det är skönt och lugnt och tyst... Eller ja, det hade nog varit det om inte valpen varit här. :D

På eftermiddagen tog jag mina vovvar och bestämde mig för att gå på jakt efter en tygbur. Jag vill komma igång med ensamhetsträningen och stålburen som jag har hemma kommer jag ändå inte orka ta med dig, så det är lika bra att jag införskaffar en bur som jag faktiskt kan ha med, t.ex. när vi ska på den andra HUND 3-helgen.

Vi började med Dogtag, men deras burar var slut. Då bestämde jag att vi skulle åka till Hornstull, för där finns två djuraffärer. Valpens första bussresa! Den gick bra tycker jag, hon fick sitta i mitt knä hela tiden och tittade nyfiket på folket och omgivningen. Ingen av djuraffärerna vid Hornstull hade det jag ville ha. Så det var bara att sätta sig på bussen tillbaka. Vi gjorde ett sista försök på Boa Zoo som ligger närmast oss, men inte heller där fanns den där perfekta buren. Kanske blir det till att beställa en på nätet ändå! Att allt ska vara så krångligt.

måndag 15 februari 2010

Valpen 9 veckor


Idag var det precis nio veckor sen den här lilla brandgula knodden föddes! Jag har tänkt skriva en liten sammafattning av varje vecka här i bloggen, men längre fram blir det kanske snarare varje månad.

Under de här första dagarna hos oss har valpen utvecklats något enormt! Det är fortfarande svårt att veta hur hennes personlighet verkligen är, för hon ändras verkligen för varje dag och börjar ta för sig mer och mer. Jag har ändå en känsla av att hon är en lite försiktig tös, som hellre dubbelkollar några gånger än kastar sig in i det okända.

Just idag har vi haft två små genombrott med Zoë. På morgonen kunde de ligga bredvid varandra i sängen, och nu på kvällen började de leka kamplekar. Zoë la sig ner och var en exemplarisk lektant, det var riktigt, riktigt hjärtvärmande att se, jag trodde faktiskt inte det om henne

Detta var också dagen som vi gick över helt från torrfoder till färskfoder. Det blev tidigare än planerat, men hon hade ändå slutat äta de hårda kulorna och hennes bajs har sett jättefint ut hela tiden, så det kändes ganska naturligt. Hon blir alldeles vild och galen när hon ser färskmaten!

Vikt: nästan 1,4 kg

Miljö och socialisering: Ännu har vi inte hunnit så mycket mer än att lära känna lägenheten och allt som finns här, samt "kissplatsen" på andra sidan gatan. Katterna var hon positiv till från början och de jagar hon glatt fram och tillbaka här i lägenheten så länge de orkar och har lust. När de tröttnar sätter de sig bestämt på golvet och vägrar springa. Är hon då för ivrig får hon några lätta tassar på huvudet och det tar hon hur bra som helst, ingen rädsla eller upptrappning i upphetsningen utan hon "tar hinten". I förmiddags tog vi en promenad till djuraffären. Valpen låg mest i min famn, men det var mycket spännande dofter, tjattrande fåglar och gullande människor där inne. Jag har också börjat borsta med karda och borste när hon är trött, hon har fått stå på bord i några sekunder i taget, och vi har klippt klorna på höger framtass under lugna former. Mycket på en dag!

Rumsrenhet: Det blir ett par pölar inne varje dag, men många fler utomhus. Idag hade det kommit en när jag stod i duschen, och senare på dagen sprang hon in i vårt rum och kissade på madrassen där vi sover! Knasfia! När jag sedan satte henne på tidningen sprang hon till mattan och satte sig där för att avsluta. Tsk, tsk, tsk. Vi går oftast ut med 2-3 timmars mellanrum. På natten håller hon sig från ca  22-23 till 5-6.

Ensamhet: Vi har inte satt igång med någon riktig ensamhetsträning ännu, men har börjat lite smått med att hon inte längre får följa med in på toaletten. De första gångerna pep hon i högst tre sekunder, sedan blev det tyst. Men de senaste gångerna har hon inte sagt ett ljud. Jag har också spenderat ganska mycket tid i soffan med Zoë, utan valpen. Även där har hon till en början gnytt lite och stått på baktassarna och sneglat över soffkanten. Men redan efter ett par dagar med den här träningen lägger hon sig nu ganska snabbt under eller bredvid soffan och vilar, tills jag lyfter upp henne.

Ett litet genombrott på morgonkvisten

Nu verkar vi ha fått in en rytm, sista promenaden vid 22-23 och första vid 05.30-06.00, sen några timmar sömn till och promenad vid 9-10. Under dagen går vi ut med 2-3 timmars mellanrum och Zoë får följa med på ungefär varannan promenad.

När jag vaknade för andra gången imorse, vid halv tio, så hade jag en hund över bröstet/axeln. Inget ovanligt, Zoë ligger så nästan jämt, och valpen har gjort det hon med. Medan jag vaknade till låg jag och gosade och klappade och kände ett av Zoës sår. Inget nytt, inget konstigt, bara en sårskorpa. När jag öppnade ögonen tyckte jag att pälsen var så mörk och blev förvirrad. När ögonen vant sig vid ljuset insåg jag att både Zoë och valpen låg bredvid/på mig. Bredvid varandra alltså! Jag vet inte vad som hänt under natten, men nu tillåter Zoë plötsligt att valpen ligger nära henne. Jag kastade mig förstås efter kameran och fick några kassa bilder och ett gulligt filmklipp.

 


Zoë är så himla duktig och tolerant nu, även om de inte leker (än?). Är så nöjd och stolt!

söndag 14 februari 2010

Lite bilder

Här kommer några bilder från igår och idag. Nu på kvällen låg faktiskt Zoë och valpen väldigt nära varandra i soffan och valpen gjorde maaassor av tafatta lekinviter som Zoë praktiskt taget ignorerade. En gång råkade valpen hoppa Zoë, då fick hon en liten tillsägelse, men det var kul att se dem så nära varandra, Zoë börjar nog smälta hon med. :D

 
  
  
  
  

Bråk om kisseriet

Nu är andra natten här i nya hemmet avklarad för valpen och hon börjar verkligen bli varm i kläderna. Katterna går hon på som en ångvält och de är lika tuffa tillbaka - superbra! Zoë tycker fortfarande att valpen är lite usch, men det går bättre och bättre. För en liten stund sen var valpen nära på att försöka snutta på Zoë, det avstyrde vi snabbt för det hade nog gett en rejäl hurring!

Äter gör hon med god aptit, men hon är lättdistraherad. Händer något annat lämnar hon maten, men sätter man tillbaka henne äter hon igen. Inte så konstigt kanske, jag skulle nog också lämna min mat om jag var valp och en katt svassade förbi!

Det som har orsakat mest trassel är kisseriet. De första dagarna ville hon inte kissa ute i kylan. Vi var faktiskt ute flera gånger och hon vägrade. Men sen tillslut så släppte det och nu har hon kissat nästan direkt på flera promenader i rad! Eftersom hon inte verkar så förtjust i kylan har jag försökt gå in ganska direkt efter att hon kissat. På så sätt kanske hon kopplar att om hon kissar så får hon gå in snabbare. Sen tror jag absolut att det hjälper att vi alltid går till samma ställe, och att Zoë ofta är med och exemplariskt kissar först. :D Zoë är rent allmänt ett stöd, valpen är mycket tuffare och mer självsäker när hon kan gå bakom Zoë, in i hissen till exempel.

Igår skrev jag att hon var så duktig som gått in och ut ur hissen utan problem flera gånger. Jag skulle ha tagit i trä, för efter jag skrivit det inlägget blev det plötsligt jätteläskigt att gå in i hissen! Ut är inga problem. Men det är ju inte något som måste funka direkt, vi tränar lite långsamt på det.

Igår kom Michael hit och tittade på Melodifestivalen med oss. Han tyckte förstås att valpen var jättesöt (hur skulle man inte kunna tycka det?) och jag måste säga att han skötte sig väldigt bra, jag studerade mest och försökte att inte lägga mig i hur han hanterade valpen, men det gjorde han mycket bra, på ren instinkt tror jag. Stolt flickvän.

lördag 13 februari 2010

Snart blir nog kameran överhettad

Det blev ingen uppdatering om valpen igårkväll. Varför inte? För jag hade tagit så mycket bilder att jag somnade när jag gick igenom dem! Men här kommer en rejäl uppdatering med en dagbok om valpens första kväll och förmiddag hos oss, och massor av bilder förstås!

Igår när jag satt på pendeltåget på väg till kenneln (Colour of Love) var jag jättenervös och det störde mig lite faktiskt, för det har jag inte varit på samma sätt när jag hämtat Geisha eller Zoë. Jag tror att det var en kombination av att jag för första gången hämtade valp själv, att planerna ändrats så att jag inte skulle hämta henne med Michael som det var tänkt, och att det ju faktiskt är ett större ansvar att ha en fodervalp till skillnad från att "köpa hela hunden". Det gäller ju att jag verkligen gör mitt bästa nu för att meritera henne och inte minst träna henne att bli en trevlig och välanpassad hund. Det är ett stort ansvar att uppfostra ett helt nytt litet liv!

Hur som helst, när jag kom hem till uppfödaren möttes jag av ett himla tjutande! Framförallt killarna Cliff och Danne, som fortfarande är kvar (och för övrigt till salu) ville verkligen att man skulle komma och hälsa på dem! Jag tror nog att min lilla valp också pep en del, men Cliff var nog ändå värst. Han är så otroligt charmig, jag hade gärna tagit honom också!


Vi satt med valparna en stund och jag försökte ta lite kort, inte helt lätt när alla tre ska stå på ens lår och slicka en under hakan heeela tiden. Det blev några kort i alla fall, vem som är vem av killarna vet jag inte riktigt, men den ljusa är ju i alla fall min tös.

 
  
  
  
  
  

Sen gick vi igenom alla papper. Det är inte helt okomplicerat, det här med hundköp, och det tycker jag är bra! Alla papper var i sin ordning och jag fick med en bit av en filt från valphagen och lite övergångsmat. Sen gick uppfödaren till tvättstugan och då fick jag tid att filma! Till min stora lycka fick jag igång min valp och någon av killarna (Cliff tror jag) att busa lite, det var helt klart lättare (och mer underhållande) än att filma när alla bara satt i mitt knä.




Tillslut blev det dags att åka och då hade vi sådan tur att uppfödaren skjutsade oss enda hem! I bilen satt valpen mest och tittade runt, vilade en stund, och försökte klättra över till Pernilla. Hon fick på sig sitt nya halsband, ett rött i mjukt nylon (tror jag?) med små reflexer på. Även kopplet åkte på eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera i stan. Jag ringde pappa och bad honom komma ut i parken med Zoë så att de skulle få träffas på "neutral mark" och sedan sa vi hejdå till uppfödaren. Det känns verkligen som att det här kommer bli ett jättebra samarbete och som tur är ska hon hjälpa till att klippa också! Blir ju lite billigare på det viset, och så har hon hela tiden möjlighet att se "first hand" hur den lilla utvecklas, för vinklar och sånt, det har jag ingen koll på än.

När jag såg pappa och Zoë på håll så bad jag honom släppa henne så att hon inte skulle vara störd av kopplet. Nu är ju hon en ursnäll hund, men jag ville att det skulle bli ett så bra första möte som möjligt. Kji fick jag! När jag satte ner valpen på marken framför mina fötter skrek hon som en stucken gris och Zoë blev jätterädd! Såhär efteråt känns det självklart att valpen skrek för att jag släppte henne och hon kanske inte såg att jag stod kvar. Just då blev jag mest förvånad och undrade om det var kylan under tassarna som skrämde henne. Zoë tog en omväg men kom förstås fram till mig för att hälsa och sen gick vi vidare. Jag lyfte upp valpen i knät och då skrek hon igen! Jag blev faktiskt lite oroad och tänkte att "den här lilla är nog skörare än jag trott". När vi kom hem satt hon och skakade en stund i mitt knä, men när vi lagt oss på madrassen och hon fått slicka mig i ansiktet en stund, så gick den lilla svansen och hon verkade relativt tillfreds. Hon slocknade ganska direkt, och då fick jag lite tid att packa upp sakerna och läsa igenom alla papper.

 
 

När hon vaknade igen var det nästan som att hon blivit en ny hund. Hon gick tufft runt i rummet, tittade (och smakade :P) och var allmänt intresserad och framåt. Vi öppnade dörren till vardagsrummet och sen blev det husesyn, alla rum inspekterades noggrannt. Katterna var mycket intresserade och lät den lilla gå fram och nosa och hälsa, men Zoë höll sig uppe i soffan.

Efter en stund hittade hon leksakerna, som hon före sin tupplur nästan blivit rädd för. Det lilla benet som jag stickade till Zoë i julklapp blev direkt en favorit! Hon sprang runt med det länge i munnen och försökte förgäves gräva ner det i mitt knä eller i madrassen.

 
  


En liten pöl blev det på vardagsrumsgolvet, men sen gjorde hon nummer två utomhus med massor av beröm. Till middag fick hon en halv deciliter hårdingar med lite, lite färskfoder och hon åt faktiskt upp nästan allting, med god aptit.


Natten då? Jaa... Som jag skrev tidigare, somnade jag med datorn i knät när jag skulle gå igenom kvällens bilder. Valpen hade redan somnat då, men innan dess hade jag ett himla sjå att få henne lugn, för så fort man lägger sig ner vill hon slicka mitt ansikte och hår. Så har det varit genom hela natten, när hon vaknat och sedan ska sova, har det tagit en bra stund att få henne att sluta slicka. Samtidigt vill jag att hon ska få göra det eftersom det är tydligt att hon blir trygg av närheten. Hon vaknade vid fyra på morgonen och väckte mig, men det kändes bara lite halvhjärtat och jag tänkte att vi nog kunde somna om, och det gjorde vi. Halv sex väcktes jag igen, och då tassade vi ut. En stor pöl blev det på trottoaren och översvallande beröm förstås. Så glad hon blev! Hon tittade upp på mig och viftade febrilt med svansen medan hon kissade! Sen gick vi och la oss igen och sov några timmar till.

Vid halv tio blev det frukost och en mini-promenad genom parken. Valpen fick mest åka famn, men sprang runt lite i snön också och bekantade sig med parken och lite med Zoë. När Zoë gick före oss tog valpen alltid av åt samma håll och ville gärna fram och kolla på samma grejer, även om det var läskigt! Och hon vet redan att om man blir lite skraj så springer man och sätter sig på Ninis fötter, så får man stöd.

 
  
 

Redan igår kväll märkte jag att Zoë blev lugnare i kopplet och kunde då nosa på valpen lite. Hon är inte arg eller tjurig, men osäker. Det märker jag på att när valpen är lite för nära och tittar på Zoë, så vänder hon på huvudet och viftar med svansen. Det här tror jag kommer släppa rätt snabbt, de har redan rört sig ganska mycket närmare varandra på bara några timmar. Om Zoë morrar ifrån är valpen supersnabb med att lägga sig ner och krypa därifrån, så jag är inte alls orolig.

Två gånger har hon fått gå in och ut ur hissen och det är lite läbbigt, men vad stolt hon ser ut när hon klarat det!



Nu precis innan jag började skriva blev det en liten fotosession i lilla soffan eftersom hon ändå var på väg att somna och därför var någorlunda stilla!

 
  
  
  
  
  
 


Om du har orkat läsa enda hit ner, så har du kanske lagt märke till att jag bara skriver "valpen", "hon" och "den lilla". Det är något som stör mig något så enormt - jag har fortfarande inget namn! Eller snarare, jag har mängder med namn, men inget som känns helt hundra procent rätt. Det kommer nog... Men det är fortfarande irriterande!