Kattutställning i Märsta

Så var det dags för kattutställning igen. Denna gång var det till Märsta och Birka Kattklubb som vi åkte med vår lilla Sushi.

Fast så värst liten är hon väl inte längre. Det är ju faktiskt hennes ettårsdag idag! Detta var en drop-in-utställning vilket innebar att man inte behövde vara på plats tidigt på morgonen, och att man kunde åka när man fått sin bedömning (förutsatt att katten inte gick vidare till nomineringen). Vi var därför på ganska gott humör när det var dags för Sushi att komma fram till domaren, eftersom vi bara varit där i en dryg halvtimme. Under tiden som vi väntade tog jag lite bilder, och försökte samtidigt studera vad domaren tittade på, och hur utställarna gjorde när de stod där framme med sina katter.

Många fina katter var det, men min nervositet blev bara värre och värre ju närmare nummer 97 vi kom. Sushi tyckte inte heller att det var sådär särskilt roligt, hon var helt klart lite överväldigad.

När det väl var vår tur att gå fram fick jag henne i ett halvbra grepp, vilket man kan se på de första bilderna.

Men ganska snabbt skulle hon ner på bordet och då handlade det hela snarare om att få henne att sitta kvar där.  Både hela situationen i allmänhet, och domaren Louis Costa i synnerhet, var väldigt skrämmande tydligen. Men hon fick sin bedömning, och domaren verkade gilla henne, även om jag inte förstod så värst mycket av hans fransk-engelska. Han påpekade dock tydligt att hon var fin, men att hon inte kunde gå vidare till nomineringen p.g.a. fläcken som hon har på ena bakbenet. Helt okej för mig, vi ville ju hem till Duva så vi hade bara fått trubbel av en nominering.

Men CAC fick hon. Så vitt jag kan förstå är det det bästa betyget man kan få i klass 9 vad gäller kvalitetsbedömningen. Om vi skulle komma iväg till lite fler utställningar och hon skulle få två CAC till, så skulle hon bli champion. Det skulle ju vara något.

Efter utställningen fick vi sitta i närmare 40 minuter och vänta på vår kritiklapp. Tillslut kom den! Tyvärr var texten nästan oläslig och trots att jag suttit länge och väl och försökt tyda den, så är det fortfarande vissa ord som är frågetecken. Här är det jag lyckats luska ut (med lite hjälp från ragdollforumet):

"Typ: Ex balance for this young female happy birthday. Nice legs just some little spot alone.
Huvud: Nice shape in front side with nice profile. Nice top. Nice window in the face.
Ögon: Ex nice ? ? side nice blue.
Öron: Ex size wide base nicely set.
Päls: Ex length nice silky, good white in front just little mistake on the back.
Svans: Ex length nice shape.
Kondition: Ex
Allmänt intryck: Ex nice girl. A pity for nomination with the little spot."

Om det är någon annan som kan tyda denna handstil får ni mer en gärna säga till:

Inoff. utställning i Gubbängen för andra året i rad

Idag har Duva och jag pallrat oss iväg till Gubbängen för att delta på pudelklubbens inofficiella utställning. Förra året var vi också där. Denna gång hade vi dock ingen Michael (och därmed heller inte bil) med oss så jag har aningen ömma armar nu på kvällskvisten efter att ha släpat trimbord på bussar och tunnelbanor över hela stan. Men det var absolut värt det! Jag har pratat med flera trevliga människor, sett massor av vackra hundar, och så fick både jag och Duva ack så välbehövd utställningsträning. Det var månader sedan vi utställningstränade och närmare ett år sedan hon blev utställd.

Jag känner mig nöjd med min insats för att ha varit så nervös och skakig, men visst önskar jag att nerverna hade kunnat vika undan en stund och att ett totalfokus skulle ha infunnit sig istället. Det märks på Duva att hon inte vet vad som förväntas av henne, och att hon blir förvirrad av att jag beter mig så konstigt och stelt. Så nu ska vi sätta igång och utställningsträna igen! Jag skulle vilja lära henne att stå framför mig och ställa upp sig själv. Jag tror nämligen att en anledning till att hon blir så stel är att jag står och pillar och flyttar och har mig. Tja, det var några av dagens tankar. Här kommer domare Karin Åkessons kritik: "Väl könspräglad, rakskuret huvud, aningen ljusa ögon. Väl placerade öron. Utan volym i bröstkorg för ålder. Ngt lång i länden. Ngt lågt ansatt svans. Päls av bra kvalité men ännu något ojämn i färg. Rör sig lätt." Hon fick HP och blev sedan på fjärde plats av de fem vuxna storpudeltikarna.

Och sist men inte minst, tack till Leone som än en gång ställde upp och klippte Duva lite och även stod för en del peppning (och en påminnelse om att jag skulle andas när jag stod där i ringen). :)

Duvas första officiella utställning

Japp, nu är det äntligen gjort - Duva har varit med på en officiell utställning! Det var uppfödare Marika som åkte hela vägen till Avesta för att få en officiell bedömning av Duva, och jag är i alla fall mer än nöjd med resultatet - Excellent! Domare var Desserine Sylvie (Frankrike) och kritiken lyder: "Correkt size but could be slightly shorter in loin and croup. Slightly falling. Correct head and proprtions. Correct neck and shoulders. God back angel, has to mature in colour. Has t settle in movement." Jaa, förutom stavningen, finns det ju några saker där att fundera över. Men ett excellent är ett excellent, och enligt uppgifter skötte hon sig bra i ringen och tyckte inte att det var så obehagligt när domaren skulle ta i henne, vilket är ett framsteg! Bilderna nedan har jag lånat av Marika:

Duva inofficiellt utställd i Gubbängen

Idag har vi varit på Pudelklubbens årliga utställning i Gubbängen och det var riktigt roligt och peppande! Eftersom det kändes lite väl läskigt att ställa officiellt bland massor av duktigt pudelfolk, blev det inofficiell utställning för oss och det var precis lagom nivå. Duva behöver massor av utställningsträning fortfarande, men jag tycker i alla fall att hon skötte sig bättre nu än tidigare. Jag var inte heller riktigt lika nervös, vilket säkert hjälpte. Michael var snäll och agerade fotograf som vanligt.

Vi började med att anmäla oss, hitta rätt ring och "boa" litegrann. Det fanns ett buskage som gav skugga och lite mysig avskärmning så att vi slapp ha folk gående på alla sidor. Duva åkte upp på bordet och fick pälsen uppfluffad.

Förutom grenar, löv och gräs hittade jag också en nyckelpige-bebis i pälsen!

Strax innan vi skulle in i ringen värmde jag upp Duva lite. Hon var hoppig och bitig, men det kändes ändå rätt bra. När jag ställde upp henne för att Michael skulle ta kort blev det förstås alldeles snett och vint ändå, jag hann inte riktigt kolla och tänka eftersom jag var lite nervös, men här är de bilderna i alla fall.

Och sen var det ju dags att gå in i ringen. Nu skakade hela jag och det bidrog säkert till att Duva var lite stel och distraherad. Jag tycker ändå att det gick rätt bra, och hon var inte så stirrig över att domaren rörde henne, som hon vart på de tidigare utställningarna. Och han var jättetrevlig och lugn och tydlig, vilket jag tror hon gillade.

Plötsligt var det över, och vi fick HP! Så då blev det några timmars väntetid till innan vi skulle tillbaka in i ringen. ;) Michael åkte och handlade lite i stan och vi tittade på barn med hund och juniorhandling.

Sen kom snälla Hanna och hjälpte mig att göra om Duvas fula tofs på huvudet. Efter en stund kom hon tillbaka, då var det dags för klippning (okejat av Marika förstås)! Duva, som aldrig stått i ett tält förut, tyckte att det var rätt läskigt med allt fladdrande, men hon tog det ändå rätt bra. Fin blev hon också, även om det förstås blivit bättre om jag lagt mer tid på föningen igår...

Ja ja, hur som helst, efter detta var det snart dags att gå tillbaka in i ringen, så vi började på nytt göra i ordning oss medan vi tittade på toyar, dvärgar och mellisar. Till slut var det vi! Det var inga stora hanar som gått vidare, så det var pang på tikarna direkt. Tre svarta och så Duva. Jag var dum nog att ta med mig godis in i ringen (jag brukar inte ha godis men jag kände att hon var ofokuserad). Det hjälpte inte alls utan Duva ställde sig med nosen i marken. Jag fick henne trots allt att stå lite, domaren kände på henne igen, vi sprang några varv.

Sen fick vi och ett till ekipage springa fram och tillbaka, och sen var det avgjort, vi kom två! Trots att jag inte är någon tävlingsmänniska är det alltid roligt att inte komma sist. :)

Här är kritiken som domare Peter Strand hade att ge om Duva: "12-månaders ultrafeminin silverfärgad stor tik. Tillräckligt långa öronläder. Välutvecklad nackknöl. Vackra mandelformade ögon. Tillräckligt tillbakalagd skuldra. Väldigt tunn bröstkorg. Välvinklad bak. Mkt trevligt temperament. Rör sig väl runtom."

Överlag är jag väldigt nöjd med dagen - välbehövd social- och miljöträning både för mig och Duva! :)