Fler bilder från igår

Här kommer några bilder från igår som Marika tog! På mig och Duva samt på Duva med syrran Yama på sista bilden.

Utställningsträning

Idag har jag och Duva varit på utställningsträning/kurs i Svenska Pudelklubbens regi. Med var även uppfödare Marika med kullsyster Yama. Kort sagt kan jag säga att det var fem intensiva timmar! Vi lärde oss grunder, upplägg, lite hur man ska tänka och tips och trick. Matte var inte helt tillfreds i miljön, för mycket människor och för lite utrymme satte igång stress- och ångestmaskineriet kan man väl lite försiktigt säga. Självklart smittade detta av sig på Duva, som under den första timmen var ganska okontaktbar och svår att jobba med. Men det tog sig, undan för undan gick det lite bättre. Vi tränade bland annat på själva springandet, figurer, fritt ställande och att ställa upp hunden "för hand". Nu har vi massor att träna på här hemma - särskilt intensivt under de kommande veckorna fram till vår första utställning!

Jag insåg på morgonen att Duva nästan aldrig haft halsband på sig förut (bara sele), så bara det var ju ett hinder att komma över! Men det var inte så farligt alls. Och trots att jag mådde illa, ville gråta och längtade hem - trots allt det är jag taggad att anmäla mig till någon ny kurs nu! Konstigt va?

Duva och Yama röjer lite hemma hos Marika:


Båda flickorna i bilburen:


Träning i Djurgymnasiets Hundcenter i Hägersten:


Trött Duva:


En söt liten herre som satt och övervakade spektaklet:


- Posted from my iPhone

Riktigt produktiv hundvårdsvecka

Den här veckan har många timmar lagts på hundarnas vård, och det är jätteskönt för då kan jag ta en liten paus (i alla fall från badning, föning och kloklippning) i ett par veckor! Vi har hunnit med att borsta tänderna flera gånger, klippa klor, rycka öron (och tvätta Duvas öron ett antal gånger - nu ser de äntligen fräscha och fina ut!), klippa Zoë, raka båda hundarna på nos och tassar etc. och så har båda badat. Duva har blivit fönad och borstad efteråt också förstås, och tofsad. Puh! Här är före- och efterbilder på Duva, som blev klar alldeles nyss.

Duva började hulka...

... som för att kräkas alldeles nyss, och jag tänkte "neeej, nu är magen paj igen!". Men icke. Det var bara kattbajs som kom upp. Jippi! xD

Hemmagjort hundgodis!

Förra veckan gjorde jag ett tafatt försök att baka hemmagjort hundgodis till hundarna. Instruktionerna har jag fått från Duvas uppfödare. Men den gången blev det inte så bra, jag tog alldeles för mycket köttfärs och det blev bara blä. Dessutom luktade hela köket skunk.

Igår gjorde jag ett nytt försök, men en ny smaksättning - viltost. Visserligen underminerar det litegrann tanken att "gör jag eget hundgodis så vet jag att det inte är enmassa färgämnen och konserveringsmedel i". I viltost finns det säkerligen mängder. Men det är i alla fall roligt att göra godis själv!

Jag gjorde helt enkelt så att jag blandade viltost, vatten, ett par ägg och massor av mjöl (älskar degkrokar på elvispen!). Sen smetade jag ut det hela på ett bakplåtspapper och in i ugnen på 220 grader i ca 20 minuter. Efter det skar jag "kakan" i strimlor och sen bitar. Eftersom jag mest ger godis när vi tränar, så vill jag ha små behändiga bitar som jag kan ta med på promenaderna och som hundarna inte blir mätta på så snabbt. Förmodlgien skulle det vara mer praktiskt (och mindre smuligt) att göra större kex. Småbitarna fick ligga på en plåt i ugnen på ganska låg värme i några timmar för att torka igenom helt.

Såhär ser resultatet ut:

En stor fördel den här gången är att bitarna knappt luktar någonting alls. De har en lite söt doft, men den är inte särskilt märkbar tycker jag. Det ska bli spännande att se vad hundarna tycker (när Duvas mage mår bra igen)!

Duva och Baron

Jag hittade en film från slutet på förra året, där Duva och Baron umgås lite. Baron är en alaskan malamute som Michaels kompis ibland tar med hit. Han är inte helt glad i Duvas påflugenhet, men tar det med ro. Han morrar mycket, men har aldrig gjort något mer. Jag vet inte om det är bra eller dåligt för Duva att umgås med honom. Kanske kommer hon tro att man inte behöver lyssna när andra hundar morrar, eftersom de inte följer upp det om man ändå gör övertramp? Eller så är det jag som läser in för mycket. ;)

Morgonpormenad med fotning, stå-träning och fina hundmöten

Vilket härligt väder vi har idag! Strålande solsken, men ändå tillräckligt kallt för att man ska slippa slask. På morgonpromenaden tog jag med mig kameran - och insåg sen när jag skulle lägga in bilderna i datorn att det är de första bilderna från 2011! Kan det kanske bero på att alla mina uppladdningsbara batterier håller på att totaldö..? Här är i alla fall lite bilder från vår promenix vid Vallentunasjön:

Eftersom jag inte står ut med att låta Duva vara lös och Zoë kopplad hela tiden, så var jag lite bus(s)ig och släppte Zoë en stund så att hon kunde sträcka på benen lite. Och försvara sig mot Duvas vilda lekattacker!

Och här kommer en intressant bild... Jag vet inte hur väl det syns, men det lilla "skägget" som Zoë har på bilden, är faktiskt en tuss av Duvas päls. Så hon är definitivt inte helt hjälplös, lilla Zoë!

Även idag fokuserade jag mycket på stå-träning, och jag försökte få det på film. Men av någon anledning var Duva väldigt konstig, kanske var det jag som var lite för brysk eller så, men jag tror faktiskt att det var något annat som skrämde upp henne. Hon ville inte ens leka med sitt älskade kampkoppel efteråt, och så beter hon sig väldigt sällan. Eftersom hon var så svår at få kontakt med ville jag inte heller släpa henne över marken för att hon skulle stå på en bra plats, så det syns nog inte så bra på filmen vad jag faktiskt gör. Men det är något i alla fall!

Vi fick också till flera riktigt bra hundmöten, då Duva hade fullt fokus på mig trots att Zoë gick och morrade och knorrade bakom oss. Dessutom var Duva lös vid det sista hundmötet - vilken bonus! Jag vågade mig också på att ha henne lös på en liten bilväg vid kyrkan, där vi mötte tre bilar totalt tror jag. Superduktig var hon och gick på min sida så fort jag sa till henne. Jag har verkligen fått mycket självförtroende - och förtroende för Duva, de senaste dagarna. Ju mer jag har henne lös, desto säkrare blir jag på att hon sköter sig!

Stå-träning

Idag på morgonen har vi kört några mini-pass när vi var ute på promenad. Jag har nämligen (tillslut) insett att det är alldeles för halt inomhus för att ens försöka. Duva har väldigt snabbt plockat upp konceptet med stadga i andra sammanhang, så det här bör inte vara alltför svårt. Det vi måste kämpa med är däremot impulsen att sätta sig ner. Så fort jag håller min hand framför hennes nos så sätter hon sig ner. Jag ska se om jag kan få det på film här någon dag. Om inte annat kan man ju hoppas på att man kan få sig ett gott skratt när man ser tillbaka på det lite längre fram. :)


- Posted from my iPhone

Slut på karantänen

Idag är hundarnas kennelhosta-karantän slut, tjoho! Nu väntar vi bara på att Sofias hundar också ska bli friskförklarade så att vi kan börja träffas igen, det var så länge sen!


- Posted from my iPhone

Premiär för kampkopplet

Det låter som en ganska hemsk attiralj när man bara hör ordet - men nejdå, det har inget med inhumana redskap eller hundkamp att göra. Kampkoppel är vad jag kallar det koppel i flätad fleece som jag köpte redan i somras, för att träna Duva med. Då såg jag framför mig hur bra det skulle vara att alltid automatiskt ha en belöning med sig på promenaderna. Men så kom jag hem och insåg att min pluttiga lilla valp aldrig skulle kunna släppa kopplet på promenaden, och så var jag plötsligt inte lika nöjd längre. Kopplet åkte ner i en låda och låg där i nästan ett halvår innan jag idag tog fram det igen!

Nu jäklar, tänkte jag imorse, har vi väl ändå fått in tillräckligt med koncentration och kontroll för att kunna ta med kampkopplet på promenaden. Sagt och gjort. Duva fick på sig det "nya" kopplet och såg till en början ganska tveksam ut. Men efter någon minut insåg hon att oj, den här kan man ju bita och dra i! Det tog kanske fyra-fem små minipass då jag tränade "varsågod" och "tack" med några "app-app" emellan när hon försökte starta kamp utan tillåtelse. Men sen verkade hon fatta. Underbart! Så här ser det ut nu ungefär:

Om det är någon annan som införskaffat såna här koppel - hur använder ni dem? Får hunden kampa hejvilt, eller på "kommando"?

När kusten var klar fick båda hundarna springa lösa och busa en stund. Bitchiga-löp-Zoë var dock mest sur, och Mobbar-Duva tyckte det var sååå roligt! :p

- Posted from my iPhone

Specialmat till Duva

Nu har vi svält Duva i ett dygn (det kändes hemskt!) och äntligen får hon mat igen! Imorse överkokade jag ris, rev morötter och kokade torsk, allt blandades till en geggig sörja och Duva kastade i sig den hur glatt som helst! Detta är den enklaste (och billigaste...) lösningen. Hon ska få 3-4 små mål under dagen, så att det inte blir en chock för magen. Sen kör vi väl såhär i några dagar och hoppas på att hon ska bli bra i magen igen. Om inte detta hjälper ska vi testa ett specialfoder som uppfödaren rekommenderat. Och skulle inte det heller funka, ja då blir det nog veterinär ändå.

Nu får det väl ändå räcka

Ögoninfektion, urinvägsinfektion och kennelhosta - allt detta har Duva haft under hösten/vintern. Nu får det räcka tycker matte, som har det utomordentligt illa på pengafronten just nu (eftersom CSN inte tycker att jag ska ha några pengar att leva på denna termin). Men icke då, självklart tar det aldrig slut med sjukdom! Nu har Duva varit dålig i magen från och till i flera veckor. Hon är pigg och glad i övrigt, men magen mår helt enkelt inte som den ska. Började fundera över om medicinen hon fick för uvi och kennelhosta kan ha spelat in, men magen började inte strula förrän efter att medicinkuren var avslutad. Hon får ett bra foder, som Zoë också äter och mår prima av. Så vad sjutton är problemet? Varför kan hon aldrig vara frisk?

Det här är ett väldigt gnälligt inlägg, jag vet. Men känner mig bara så förtvivlad just nu. Jag känner mig som en dålig matte, men jag fattar inte vad jag gjort för fel? Från och med ikväll blir det i alla fall ris-och fiskdiet, så får vi se om magen ordnar upp sig på det. Annars får det väl bli veterinär ändå. Igen. Suck.


- Posted from my iPhone

Härligt att få vara lööös

På dagens morgonpromenad fick tjejerna springa lösa lite, när jag hade bra sikt åt alla håll. Zoë är dock jobbig och dum pga. löp, så hon blev snart kopolad. Men Duva njöt i stora drag! Vi fick också till några fina människomöten då hon bara gick lugnt förbi.

- Posted from my iPhone

Nyårslöften - till för att brytas?

Jag är en dålig människa! Jag har inte hållt mina två nyårslöften! Eller ja... Ska man vara petig, så är faktiskt inte det ena mitt fel. Att Duva skulle få vara lös mer, är inte något jag kunnat genomföra, eftersom hon har haft kennelhosta och därför varit i karantän. Men efter helgen, då banne mig ska hon få springa lös! Bristen på tandborstning däremot, den kan jag inte skylla på någon eller något annat än mig själv. Slöhet och glömska! Men idag satte jag i alla fall in ett återkommande alarm på min mobil - varje tisdag, torsdag och lördag ska båda hundarnas tänder borstas, vare sig de vill eller inte!

Så var det löp igen

För ett par dagar sedan såg jag två små blodfläckar på mina byxor, slängde dem i tvätten, och glömde sedan bort det. Men jag kom på det nu, och jovisst, Zoë löper igen. På sätt och vis är det ju i alla fall skönt att det överlappar lite med hennes kennelhoste-karantän. Men ändå. Nu kan jag ju inte ha henne lös på jättelänge! Skönt i alla fall att veta att hormonerna gör sitt jobb. Undrar när Duvas första löp kommer...

Hundmöten

Imorse tog jag och hundarna en liten promenad på runt tjugo minuter, jag tror nog att de klarar av det nu. Båda har slutat hosta, så jag vågar mig ut längre än bara runt huset. Efter tio minuter med en Duva som lekte draghund orkade jag bara inte mer, så jag släppte henne faktiskt lös. Till mitt försvar såg jag gångvägen en lång bit både framåt och bakåt så att jag snabbt kunde få in henne om jag såg några andra hundar. Men det gjorde jag inte, och vi gick på. Efter en stund blev det koppel igen, bara för säkerhets skull, och då dök det förstås upp en schäfer runt ett hörn! Attans vilket tur att jag precis kopplat, annars hade det nog inte funnits tid att få Duvas uppmärksamhet. Knasvalpen stod mest och tittade, vi gick närmare schäfern, som var på väg bort åt ett annat håll, men Duva drog inte i kopplet. Bra!

En minut senare kommer en chihuahua med ägare gåendes mot oss. Eftersom min hundgodispåse försvunnit spårlöst, drog jag fram nödlösningen - en kampleksak som alltid finns i jackfickan. Tyvärr fick Duva den för tidigt, så precis när vi passerade chihuahuan släppte hon kampleksaken och flög utåt åt sidan. Jag hade kort koppel, så hon nådde ju inte, men det var synd att få ett så dåligt hundmöte, och vavva-matten blev nog lite skrämd.

Ännu någon minut gick och vi var nästan hemma, men då såg jag ett svart litet trasselsudd en bit framför oss. Det var en svart, fullpälsad och tofsad dvärgpudel. Sockersöt. Båda mina puslingar blev alldeles tossiga, särskilt Zoë älskar andra pudlar. Men jag fokuserade på att hålla Duva vid min sida, med ögonkontakt (det klarade hon i säkert fem sekunder i alla fall, trots hund nära - mycket bra) och precis när vi skulle passera åkte kampleksaken fram igen och Duva tog den glatt utan en tanke på den lilla svarta strax bredvid. Klockrent! 2-1 kan man säga att det blev alltså. Det får man vara nöjd med.

Ojoj, nu börjar det dra ihop sig

Jisses, nu börjar det gå upp för mig att jag faktiskt har en utställningshund den här gången! Jag har precis anmält mig till Duvas (och min) första utställning! Det är Cavaliersällskapets inofficiella utställning i Sollentuna den 12:e februari. Pirrigt! Som tur är kommer vi ha uppfödaren med, hon ska ställa Duvas kullsyster Yama. Tillsammans ska vi också gå på en utställningsträning på SPK i slutet av januari. Det kommer behövas!

Mysigt och busigt

Jag sörjer inte längre för Zoës skull att hennes bästa kompis Eko fick flytta tillbaka till sin uppfödare. För Duva och Zoë går från klarhet till klarhet i sitt förhållande. Här är ett exempel, en mysig och lagom hetsig, spontan lekstund där båda verkar lika intresserade. I alla fall i mina något färgade matteögon.

- Posted from my iPhone

Kennelhosta - problematiskt på promenaderna

Idag på morgonpromenaden såg jag på kanske trettio meters håll att vi skulle möta två hundar. Och eftersom mina hundar förmodligen smittar fortfarande, började jag pulsa ut i snön på sidan av gångvägen för att undvika ett möta. Det var två äldre damer och deras hundar som kom gående. Den ena fick in sin svarta lilla pudel och satte på flexi, men den andra hunden, en border terrier-hane, kom förstås sättande mot oss trots mattes rop. Den sista biten smög han sig fram genom snön och jag försökte förstås säga till honom att "ajabaja, nejnej, hit får du inte komma" men till ingen nytta. Och hur kan man egentligen klandra honom, när Duvas svans vevade som en propeller vid åsynen av honom? När mattarna kom tillräckligt nära för att höra mig så ropade jag att här fanns det kennelhosta. Då blev det lite mer fart i dem, men inte tillräckligt, för lille Nicky hann ta sig en liten sniff på båda mina, som jag hade fullt sjå att hålla i styr. När alla hundar var under kontroll och i koppel berättade jag lite snabbt att mina blivit sjuka trots vaccin och att det smittar väldigt mycket. Damerna var trevliga, bad om utsäkt och tackade mig för att jag tänkte på deras hund och att han skulle slippa smitta. Men det är väl självklart? Har man en smittande hund gör man väl vad man kan för att andra hundar inte ska komma nära? Hur som helst hoppas jag att de här mattarna är lite mer noga i framtiden med att låta sina hundar springa fram. Det är allt för vanligt att man gömmer sig bakom det otillräckliga argumentet "men min hund är sååå snäll".


- Posted from my iPhone

Skönhetsvårdsdag

Idag har Duva blivit badad och fönad hemma inför ett besök inklusive klippning hos uppfödare Marika. Nu ser Duva ut som en pudel igen istället för en lurvig björn!

När vi skulle hem fick vi stå länge och vänta på ett försenat tåg, så då passade jag på att träna lite fotgående (som, utan att jag tänkt på det, fått kommandoordet "här"). Fram och tillbaka längs perrongen gick vi, och jag tyckte att hon skötte sig ganska bra faktiskt! Filmade litegrann, vet inte hur mycket man ser i mörkret, men bättre än ingenting i alla fall. :)

- Posted from my iPhone

Sjuklingar

Natten till igår började också Zoë hosta, och under dagen igår samt inatt har det varit nästan värre än Duva. Det låter som att hon håller på att kvävas ungefär, och hon kräks ofta upp slem. Jsg pratade med veterinärkliniken igår och de sa att hon inte behöver medicinen som Duva får, däremot kan jag ge henne Bisolvon mot slemmet, så det har hon fått. Och vi är faktiskt tre som delar på den flaskan, för jag är också dålig, det är rena sjukstugan här hemma. Idag får båda vovvarna i alla fall stanna hemma, inget jobb för dem inte!


- Posted fromt my iPhone

Koppelknippsare

Jaha, så har hon lärt sig att tugga sönder koppel också. Den här "lilla" valpen upphör aldrig att förvåna! Igår bet hon av sitt läderkoppel (som jag haft sen min första hund...) på två ställen. Så det blev till att köpa ett nytt, och nu ska jag hålla stenkoll! Den lilla maran.


- Posted from my iPhone

Överskottsenergiiii

Nu förstår jag hur Sofia hade det när hennes valp inte fick röra sig pga. en senskada i benet.

Duva. Är. Galen.

Rädda mig?

Smällar och löften

Gott nytt år!

Nu har vi ramlat in i 2011 och jag tror att det kommer bli ett toppenår! Jag har massor av planer, t.ex. hoppas jag på att flytta till radhus, börja på lärarprogrammet och sen ska ju Duva börja ställas ut och kanske blir det några rallylydnadstävlingar till sommaren?

Här smällde det ganska mycket igår, men inget jämfört med i stan förstås, så det var skönt att vi var här ute i Vallentuna. Duva tog det faktiskt med ro. När vi var ute på promenad för några dagar sedan blev hon riktigt skrämd av ett par smällar i närheten, men igår lyckades vi faktiskt undvika dem när vi var ute. Inifrån hörs de ju inte lika mycket, och vi tittade på film med högt ljud, så jag tror inte att Duva regaerade alls faktiskt. Jätteskönt! Zoë är fortfarande på besök hos familjen som jag jobbar hos, men hon hade det säkert också bra och lugnt. Hon brukar inte reagera så mycket.

Jag brukar inte ha nyårslöften, men i år har jag faktiskt kommit på två. Båda hundrelaterade förstås, vad annars?

1. Börja borsta tänderna på hundarna minst tre gånger i veckan. Jag har gjort några såna här ryck med Zoë förut, men detta är en typisk såndär grej som rinner ut i sanden. Nu har jag i alla fall köpt "Tandpasta" med leversmak och tandborste hade jag sen innan. Tanken är att jag ska få in en rutin på att borsta varannan dag.


2. Bli bättre på att ha Duva lös på promenaderna. Hittills har jag varit så stirrig att hon ska försvinna, så det har blivit koppel eller möjligtvis lina nästan hela tiden. Men nu jäklar ska jag inte vara så feg! Hon har varit mycket lös den senaste veckan när jag och Michael varit ute tillsammans och hon sköter sig exemplariskt! Så länge man har godis eller leksak vid möten funkar det jättebra att ha henne lös. Nu ska jag bara våga när husse inte är med också...