Vad händer på hundfronten?

Ja, nu har det varit väldigt tyst om Duva den senaste tiden. Det är inte för att jag har glömt henne eller så. Men det har hänt så mycket med Sushi, så hon har liksom hamnat lite i fokus, på bloggen i alla fall. En annan anledning till att jag inte haft så mycket att skriva om Duva är att hon löper. Jag tycker att hon är betydligt jobbigare än vid förra löpet, framförallt är hon sådär snurrig, okoncentrerad och lättdistraherad som löptikar kan vara. Jag har inte märkt så mycket sådana tendenser på mina tidigare tjejer, men på Duva märks det helt klart att det är löptider!

Hon är också oerhört intresserad av andra hundar. När vi var och vaccinerade henne tidigare i veckan blev hon helt kär i en portistik som stod längre bort i väntrummet. De fick inte hälsa eller komma nära varandra eller någonting, och ändå satt hon och ylade och pep som en tok! Jag kunde verkligen inte få tyst på henne, det var knappt att godis hjälpte. Duva är ju så tyst normalt sätt, så jag blev nog lite chockad och kunde inte riktigt hantera med det lugn som jag känner i efterhand. Det är inte hennes fel att hormonerna sprutar ur öronen på henne, och hon har inte gått och blivit en "problemhund". Men just då kändes det riktigt jobbigt.

Något annat som "hänt" är att jag köpt lite grejer från Pudelparadiset. Närmare bestämt lite tjocka tofsar, örhängen med pudlar, ett nytt skär till klippmaskinen, och en sax!

Skäret invigde jag idag och jisses vad det var vasst! Det lämnar mindre päls än det skäret jag använt det senaste året också, så det var en liten omställning. Det blev lite blodigt på några ställen på nosen/halsen. :( Saxen ska vi inviga efter nästa bad, som jag tror jag väntar med tills hon slutat blöda. Här är lite bilder från rakningen, bara för att det är kul att ta kontrastbilder. :D

Glaaad Duvaaa

Japp, jag erkänner, jag är en Photoshop-nörd... :P

För övrigt började Duva löpa inatt, så idag är hon inte riktigt lika glad som igår kväll, eftersom hon nu måste ha tikskydd på sig här hemma.

Tonåringar

Jaa. Vad ska man göra? Duva har gått in i en förfärligt jobbig tonårsfas. Det är bland annat därför jag inte har uppdaterat bloggen mycket den senaste tiden. Har man inget positivt att säga ska man inte säga något alls, eller hur? Men imorse gick jag, Duva och Michael på en mysig solig promenad! Och jag hittade nyligen en (tom) kohage nere vid sjön där jag faktiskt vågar släppa Duva (i övrigt går hon mest kopplad eftersom hon är så opålitlig). Här kommer lite bilder från imorse.

Jojomensan...

... Nog löper hon. Blodfläckar i varenda rum, men idag har vi inhandlat tikskydd. Zoës passade inte riktigt... :D


- Posted from my iPhone

Kanske löp

Jag hittade just ett par små blodfläckar i sängen. Visserligen löper Zoë, men hon har inte varit hemma sedan igår och jag tycker fläckarna ser ganska nya och "ljusa" ut. Så vitt jag vet är det ingen av oss som är skadad, så förhoppningsvis har Duva äntligen börjat löpa! Kanske är det Zoës löp som "satt igång" henne? ;)

Så var det löp igen

För ett par dagar sedan såg jag två små blodfläckar på mina byxor, slängde dem i tvätten, och glömde sedan bort det. Men jag kom på det nu, och jovisst, Zoë löper igen. På sätt och vis är det ju i alla fall skönt att det överlappar lite med hennes kennelhoste-karantän. Men ändå. Nu kan jag ju inte ha henne lös på jättelänge! Skönt i alla fall att veta att hormonerna gör sitt jobb. Undrar när Duvas första löp kommer...

Höglöp!

O hjälp! Nu måste det bara vara höglöp i farten. Igår på vägen hem gick jag och Zoe förbi en liten malteser-sak, och Zoe blev helt fixerad! Visst att hon kan låsa sig på hundar ibland när hon blir nervös, och morra och sådär, men det här var något helt annat. Jag fick bokstavligen släpa med henne i säkert 45-50 meter! Och hon blev alldeles förtvivlad när den försvann bakom ett hus. Då fick de inte ens hälsa på varandra, men jag är rätt säker på att det var en hane. :p Snacka om koppeltvång på Zoe ett tag framöver... O.o

Löp

Jag vet, det var superlänge sedan jag uppdaterade bloggen! Men jag har bara inte haft någon inspiration alls. Förhoppningsvis kommer jag igång igen inom några veckor. Just nu vill jag i alla fall skriva in att Zoë löper för fullt (inne på andra eller tredje veckan nu). Hon verkar ha en cykel på 5-6 månader (löpte senast i januari och innan det i augusti). Helt normalt alltså.

Veterinärbesök

Oj oj, idag har vi varit ute på äventyr! Jag ska inte dra hela storyn, för den är mer deprimerande än underhållande, med strul med täckningen på kortet och raska promenader fram och tillbaka till bankomaten, men hur som helst. Zoë har ätit dåligt den senaste veckan, nästan inte alls faktiskt. Så efter ett försök att ha is i magen åkte vi ändå till veterinären för att kolla om det var något fysiskt fel som gjorde att hon helt plötsligt blivit kräsen. Så det var bara att plocka ihop vovvar och allt, och ta bussen till Värmdö Djurklinik.

 

 

Det här var mitt och hundarnas första besök på kliniken och jag måste säga att jag är mycket nöjd! Trevligt ställe och tillmötesgående personal. Vi blev visade in i ett av undersökningsrummen och efter en liten stund kom veterinär Anna in. Hon kollade på Zoë rent allmänt, men extra i halsen förstås. Tonsillerna såg fina ut, jag som hade tippat innan på att det skulle vara tonsillit. Eftersom hon inte hittade något knasigt blev det ett blodprov. Zoë var hur duktig som helst, ryckte knappt alls. Och djursjukvårdaren var himla snabb på att hitta rätt! Ett enda försök och hon behövde inte ens raka innan. Skickligt! Efteråt fick Zoë en liten bomullstuss på benet. "Tjusigt" var farmors kommentar när vi senare kom hem.

I alla fall, vi fick vänta en stund medan blodprovet kollades och när veterinären kom tillbaka... Ja då visade det sig att allt såg fint ut på blodprovet. Lite surt känns det i efterhand att ha betalat nästan 1500 kr (som dessutom fick bli pappas pengar och inte mina) för att bara få "allt ser fint ut" som svar. Men då vet jag i alla fall att jag gjort vad jag kan! Vets teori, som jag också hade i bakhuvudet innan, är att det är hormonerna som spökar. Zoë löpte för någon månad sedan, och precis efter fick vi hem en valp. Kanske har det blivit lite vajsing där, som uttryckt sig i matvägran.

Det roliga är att nu när hundarna skulle få kvällsmat så ville inte Eko äta allt, då prövade jag att låta Zoë ta över (hon har alltså inte ätit ur skål på en vecka), och då kastade hon i sig allt som Eko lämnat. Hmmn...

För Ekos del blev det här en lång och uttröttande dag! Först en längre bussresa än hon någonsin varit på förut. Lite illa mådde hon tyvärr och kräktes efter en halvtimme ungefär, men hon verkade inte särskilt orolig utan sov mest. På veterinärkliniken fick hon testa att stå uppe på bordet (med massor av godis förstås) och hon fick springa runt i undersökningsrummet och spana (även där kastade jag ut godis och vi lekte med en nalle). Så nästa vecka när vi ska dit för 12-veckors-sprutan kommer hon väl vara överlycklig att få komma till det här braiga stället igen!

 

Nu kan vi bara avvakta och se om Zoës aptit blir bättre. Om det blir ännu sämre, eller om det inte börjar ge med sig om någon vecka, då ska vi tillbaka till kliniken. Men förhoppningsvis börjar hon äta nu, när hon inser att hon inte får något bättre. ;)

Nedrans hormoner...

Inatt började Zoë löpa. Tusan också! Hon hade inte kunnat vänta tre dagar tills chihuahuorna åkt hem? Nu kommer det vara kaos här till på fredag! Zoë ligger uppe i soffan och vilar, killarna ligger precis nedanför och vakar. Det blir ju en stressfaktor för dem också och det är så onödigt! Men vad ska man göra?

Om man nu ska försöka se något positivt med det hela, så hade hon ju kunnat börja löpet för två veckor sedan, och då hade hela hundpassnings-perioden varit olidlig. Och med lite tur kanske hon löpt klart när valpen kommer. Men det känns ändå mest jobbigt!

Löp!

Nu har Zoë börjat löpa, suck! Men det är väl skönt att "få det gjort" i och för sig, så slipper man gå och vänta. Igår eller idag började hon. Ska verkligen hålla koll nu och se hur länge hon blöder och skriva upp det. Det är ju så individuellt!

Har inte uppdaterat bloggen så mycket på senaste. Känner mig dålig. Men jag har väl haft en massa annat, har varit med Micke nu den här sista veckan på hans semester och dessutom har mina Komvux-studier börjat. Men jag ska se till att uppdatera mer nu för jag har inget speciellt inplanerat så jag kan fokusera mycket på Zoë! :)