Stackars, stackars Sushi

På hundar märker man oftast när de löper. Det är inget jätteproblem eller sådär, men man märker av det. Med katter är det lite annorlunda... Förutom att Sushi råmar, skriker och tjuter dagar och nätter i ända, så vill hon också gosa med precis allt och alla. Här är bara ett litet exempel. Visst kan man nästan se hur hormonerna sprutar ur öronen på henne? Jag tycker nästan synd om henne ibland. Men till nästa löp ska hon nog få träffa en kattkarl! :)

Trädet är här!

Äntligen har vi fått hem och monterat Sushis nya, fina katträd! Jag tycker nog att det är precis lika fint som jag hoppats på, men nog är man lite orolig att Pralin (eller Sushi för all del) ska smutsa ner det... Men nu ska jag inte oroa mig utan bara njuta av att Sushi har en alldeles egen plats här i lägenheten. Mja, hon kanske får dela de nedersta våningarna med Pralinen i och för sig. Men det ska nog gå bra. Här är en film och lite bilder från första inspektionen av trädet.

 

"Är det här mitt!?"

"Det finns ju mat här!"

"Här kan jag sitta och spionera på familjen..."

"Men matte, sluta fota nån gång!"

Här är hela trädet i all sin prakt. Riktigt fint är det tycker jag, och matchar perfekt med våra vita soffmöbler och bord. Och Sushis päls.

 Men inte fick Sushi ha trädet ifred särskilt länge. Pralin ville också kolla in den nya möbeln i hans rum.

"Jag bor här nu. Katten kan ta min bur."

Fast det är ganska utmattande med nya intryck. Han kastade sig ner på mattan, och sen på den svala, sköna hyllan under bordet. Som en valp - alla nya intryck tar så mycket på krafterna!

Lilla köttbullen försöker se lång och slank ut? Älskar hans breda, fina öron. Från vissa håll ser han ut som en miniatyr-fransk-vädur, eftersom han aldrig växt i sina öron riktigt.

Jag har förresten börjat fundera på att skaffa en kompis till honom. Men om det kan vi prata mer när jag invigt sambon i planerna, och fått grönt ljus...

Sushi - den apportälskande katten

Jag har väl skrivit tidigare i bloggen om att Sushi tycker om att apportera små leksaksråttor. Det är så sant, men nu har hon utökat repertoaren. Lite allt möjligt har hon självmant kommit med de senaste dagarna. Tops är något hon gärna apporterar självmant. Idag testade jag ett par nya grejer, och visst - hon var med på noterna! Här kommer en liten film, och massor av bilder på vår fina, fina flicka.

"Titta vad jag har, matte!"

"Äsch, du kan få den, här..."

"Den försöker rymma in under sängen!"

"Jag bryr mig väl inte om den där heller..."

"Såååå tråkigt. Jag leker inte med dig mer."

"JAG MÅSTE HA TAG I DEN! NU!"

Oj, vad hon ser sammanbiten ut. :D

"Matte, du har för många kuddar. Och sängen behöver bäddas. Bara så du vet."

Det här är Sushis typiska busblick. Hon lägger nästan alltid huvudet på sned och stirrar på det där små-galna viset innan hon hittar på något riktigt bus eller får ett tokryck och springer genom lägenheten.

Min fina prinsessa

Den här vintern har varit tuff. Duva klipptes i oktober, och redan i början på november insåg jag att det var en väldig tabbe att jag inte skött hennes päls som jag borde efter klippningen. Hon var inte bara tovig utan också smutsig. Och en tovig pudel ska ju inte badas, så jag satte igång med att försöka reda ut pälsen. Veckorna gick, studier och annat pockade på uppmärksamhet. Ju längre tid som gick, desto smutsigare blev Duva, och ju smutsigare hon blev, desto snabbare tovade hon igen. När jag var klar med ett ben och satte igång med nästa, ja då hade det första på nytt tovat igen innan jag var klar med det andra. Det blev en ond cirkel och en snöbollseffekt. Månaderna gick. Jag har haft en sån ångest och skämts så mycket under de senaste månaderna. Både för Duvas skull (jag vet mycket väl hur jobbigt det är med tovor), men också för att jag inte ville att någon skulle se henne så som hon såg ut. Att ta bilder på henne tappade förstås sin dragningskraft. Dessutom har man ju en viss förpliktelse som fodervärd och ovanpå allt det andra kände jag som grädden på moset att jag svikit min uppfödare som verkligen hjälpt och stöttat och peppat hela vägen.

Men så lyckades jag här i april få alla benen tovfria på en och samma gång, och då skyndade jag mig att bada henne - men bara benen förstås. När de var rena och fönade blev det lättare att hålla dem i schack under tiden som jag tog tag i resten av pälsen. Nu i söndags var hon äntligen helt tovfri! Lycka! Då blev det genast ännu en visit till badkaret och ut kom en otroligt lurvig, men ren hund. Sen var Leone snäll och klippte Duva i tisdags och det var först då den där tyngden över axlarna släppte. Nu har jag en välvårdad pudel och så ska det förbli!

Som i en handvändning kom all motivation tillbaka och nu är jag jättetaggad att fotografera min vackra prinsessa, och att börja träna på alla möjliga grejer som vi släppt totalt under vintern!

Här kommer först lite bilder som jag tog på morgonpromenaden idag:

Det var läskigt att gå ut i det höga gräset för att ta det här fotot. Folks ormrädsla börjar nog smitta av sig lite ändå.

Jag är allt annat än religiös, men jag tycker att vår Vallentuna kyrka är en så vacker bakgrund!

Och kyrkogården med alla gamla gravstenar tycker jag också är fin faktiskt.

Lite snett och vint var det att stå uppe på en mossig stenmur, men jag tycker hon lyckas med en bra hållning ändå.

Syrener! När jag hittade dem på vägen hem kunde jag inte motstå att ta några bilder till.

Ingen vidare snygg uppställning, men men.

"Titta vad duktig jag är på att balansera, matte!"

Vi tränade också lite fotgående. Det gick... sådär. Duva har en tendens att svänga ut rumpan. Det känns faktiskt som att hon inte har en susning om att hon har ett till par ben där bak, hon är så fokuserad på framtassarna. Tyvärr var det smuts på linsen, men här kan ni i alla fall se hur roligt hon har, även om det kanske inte ser så där värst snyggt ut:

Idag har vi varit på Sushis första utställning! Det har varit en tuff dag - dels på grund av trötthet, eftersom vi bara sov 3-4 timmar inatt (attans internet och Glee som håller en uppe!). Men det är också väldigt uttråkande att behöva gå runt på en utställning en hel dag. Katterna fick inte lämna lokalen förrän vid 17-18-tiden. Hur som helst. När vi kom till utställningen var det först veterinärkoll.

Sedan letade vi reda på vår bur och började fixa till lite.

Det var en lång väntan (ca 3 timmar) innan det var vår tur.

Men det var intressant ändå, för vi kunde sitta ganska nära och titta på en massa andra fina raggisar.

När det var vår tur hjälpte en domarassistent oss att visa upp Sushi, eftersom vi inte visste alls hur man skulle göra. Här är några bilder och ett par filmklipp från det.

Sushi tyckte att allting var väldigt konstigt och läskigt. Hon blev till och med rädd för "dammvippan" som domaren viftade med för att få katternas uppmärksamhet. Knasfia. Men det gick bra i alla fall. Vi blev bäst av de fyra katter som hade samma färg och mönster. Det hette visst BIV - Bäst i Variant.

Det betydde att vi skulle upp igen lite senare. Här är bilder och filmklipp från nästa omgång, och då var det faktiskt Michael som fick stå och hålla.

Det var Sushi och tio andra katter som gått vidare och av dem kom vi sist! :D Men det var en sån lättnad att inte behöva stressa upp sig mer, så jag var bara glad! Det var ju trots allt tjugo andra ragdolls där, som inte gått vidare, så helt knasig kan hon ju inte vara, vår lilla tjej. När vi äntligen visste att vi inte skulle behöva visa upp henne igen kunde vi slappna av. Då åkte vi iväg och matade en bekants kaniner och strosade runt i Väsby Centrum för att döda lite tid.

Det sista vi gjorde innan vi åkte hem med Sushi var att hämta hennes kritik vid sekretariatet. Såhär lyder den (tror vi, texten är nästan oläslig): "Typ: Lovande ung tjej med fina proportioner. Huvud: Bra profillinje, fin bredd över kinder, topp & nosparti, vek (?) haka. Ögon: Något rak innerlinje, önskas blåare. Öron: Fina i form, bra placering. Päls: Babypäls, ok markeringar. Svans: Fin form (?), bra längd. Kondition: ok presenterad (?). Allmänt intryck: Lovande!" På bedömningsresultat står det "Ex 1 BIV-T". Vad nu det betyder. :) Och domare var Jörgen Frithiof (supertrevlig och rolig domare verkligen!).