Sushi - den apportälskande katten

Jag har väl skrivit tidigare i bloggen om att Sushi tycker om att apportera små leksaksråttor. Det är så sant, men nu har hon utökat repertoaren. Lite allt möjligt har hon självmant kommit med de senaste dagarna. Tops är något hon gärna apporterar självmant. Idag testade jag ett par nya grejer, och visst - hon var med på noterna! Här kommer en liten film, och massor av bilder på vår fina, fina flicka.

"Titta vad jag har, matte!"

"Äsch, du kan få den, här..."

"Den försöker rymma in under sängen!"

"Jag bryr mig väl inte om den där heller..."

"Såååå tråkigt. Jag leker inte med dig mer."

"JAG MÅSTE HA TAG I DEN! NU!"

Oj, vad hon ser sammanbiten ut. :D

"Matte, du har för många kuddar. Och sängen behöver bäddas. Bara så du vet."

Det här är Sushis typiska busblick. Hon lägger nästan alltid huvudet på sned och stirrar på det där små-galna viset innan hon hittar på något riktigt bus eller får ett tokryck och springer genom lägenheten.

Sushis ultraljud

Jisses vad nervös jag var i morse när vi åkte till veterinär Lennart Nilsfors för att göra ultraljud på Sushi! Jag var så rädd att något skulle vara på tok och att mina kattavelsdrömmar skulle skrotas. Det vore ju inte den första gången som hälsostatus satt käppar i hjulen för mig (Geisha hade navelbråck och Zoë bettfel - båda saker som jag hade kunnat ha koll på om jag varit tillräckligt påläst innan jag tingade dem). Men den här gången gick det vägen. Både njurar och hjärta såg jättefina ut sa veterinären, och vi hade dessutom en väldigt intressant pratstund under tiden som han kollade.

Men ännu är vi förstås inte startklara. Det som är kvar innan jag på allvar kan börja planera Sushis första kull är:
- Ställa ut henne i öppen klass (nästa utställning är nu på lördag, förhoppningsvis blir det en eller två till under sommaren)
- DNA-testa för HCM (har skickat efter material från Laboklin)
- Blodgruppering (ska beställa tid hos vet. i veckan för blodprovstagning)
- Testa för FIV och FeLV (tänkte göra detta samtidigt som besöket ovan)
- Registrera stamnamn (blanketten är ifylld och utskriven, jag ska bara våga skicka in den till SVERAK...)
- Gå med i någon eller flera av rasringarna (men hur sjutton vet man vilken man ska välja!?)

... Och när allt det är klart, ja då ska man ju hitta en passande hane också!

Hmn, har jag missat något? Det är en HIMLA massa jobb innan man kan få en katt (eller hund) klar för avel. Men det är kul! Det känns spännande och roligt, men nervöst samtidigt. Det är mycket som ska falla på plats, på ganska kort tid. Sushi fyller ett år på lördag, och började löpa för några veckor sedan. Följer hon det mönster som vi sett hittills blir det löp två gånger i månaden, och jag vill inte att hon ska behöva löpa massor av gånger innan hon paras. Så... Jalla, jalla, helt enkelt!

Just ja, vi har äntligen beställt ett katträd också! Såhär ser det ut (fast vitt):

Sushi-uppdatering

Det var ett tag sedan jag skrev om Sushi här i bloggen. Sushi är alltså vår (eller rättare sagt, sambons) katt. Hon är nu nästan ett år gammal och eftersom vi köpt henne med avelsrätt så hoppas vi (främst jag) verkligen på att kunna ta en kull på henne till vintern eller så. Vi har än så länge bara varit på en utställning med henne, men nästa är om en dryg vecka. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon får för kritik nu när hon är lite äldre och utvecklats mer! Och i början av nästa vecka ska hon till veterinären för att göra de hälsokontroller som man rekommenderar om man ska avla på en ragdoll,  nämligen ultraljud av hjärta och njurar.

Om allt ser bra ut på hälsokollen och hon går igenom utställningen utan några konstiga anmärkningar (vilket inte borde vara några problem) så kommer jag att skicka in ansökan om stamnamn till SVERAK ganska så omgående. I och med det kommer bloggen förmodligen byta namn igen, men det kommer det mer om senare i så fall...

Det var ett bra tag sedan jag la upp några bilder på vår lilla tös, så här kommer några stycken jag tog idag.

Glaaad Duvaaa

Japp, jag erkänner, jag är en Photoshop-nörd... :P

För övrigt började Duva löpa inatt, så idag är hon inte riktigt lika glad som igår kväll, eftersom hon nu måste ha tikskydd på sig här hemma.

Klossträning och friställande

Idag har vi startat upp med två träningsmoment. Klossträning och friställande. Båda var roligt, tyckte Duva! Jag har filmat lite, men nu blev det så jättelånga filmer så jag får redigera och korta ner dem lite vid tillfälle. Jag tycker i alla fall att det gick bra. Båda de här sakerna har vi gjort lite förut, för ca ett år sedan, och det märks verkligen skillnad på hur Duva beter sig. Hon har definitivt mognat i alla fall lite grann under det här året. Hon är inte riiiktigt lika studsig och explosiv som förr, det är lättare att hejda henne och få lite fokus. Toppen!

Dagens lilla bildskörd:

Åskådat rallytävling i Gubbis

Duva och jag har varit på ännu en visit i Gubbängen! Två på en vecka, det är inte illa. Idag anordnade pudelklubben en rallylydnadstävling, och jag släpade med mig Duva dit för att se och lära (jag alltså, inte hon), men också för att miljöträna Duva-luvan. Hon börjar ju mogna nu och vi la ner mycket tid på miljöträning när hon var liten. Men eftersom jag fortfarande när en dröm om att faktiskt tävla i rallylydnad med henne så tänkte jag att det kan vara bra att träna på att vara i den specifika miljön också. Det visade sig vara en bra idé. Hon reagerade mer än jag trott! Framförallt var det vid banvandringen som hon blev lite upprörd. Varför vet jag inte, men hon satt och småboffade för sig själv. Kanske undrade hon var alla människor gjort av sina hundar, och varför de gick runt för sig själva och gav kommandon till luften? Ja, ja, hur som helst är hon trött och belåten nu och det är alltid en seger!

Självklart åkte kameran med också... Här kommer lite diverse bilder.

Min fina prinsessa

Den här vintern har varit tuff. Duva klipptes i oktober, och redan i början på november insåg jag att det var en väldig tabbe att jag inte skött hennes päls som jag borde efter klippningen. Hon var inte bara tovig utan också smutsig. Och en tovig pudel ska ju inte badas, så jag satte igång med att försöka reda ut pälsen. Veckorna gick, studier och annat pockade på uppmärksamhet. Ju längre tid som gick, desto smutsigare blev Duva, och ju smutsigare hon blev, desto snabbare tovade hon igen. När jag var klar med ett ben och satte igång med nästa, ja då hade det första på nytt tovat igen innan jag var klar med det andra. Det blev en ond cirkel och en snöbollseffekt. Månaderna gick. Jag har haft en sån ångest och skämts så mycket under de senaste månaderna. Både för Duvas skull (jag vet mycket väl hur jobbigt det är med tovor), men också för att jag inte ville att någon skulle se henne så som hon såg ut. Att ta bilder på henne tappade förstås sin dragningskraft. Dessutom har man ju en viss förpliktelse som fodervärd och ovanpå allt det andra kände jag som grädden på moset att jag svikit min uppfödare som verkligen hjälpt och stöttat och peppat hela vägen.

Men så lyckades jag här i april få alla benen tovfria på en och samma gång, och då skyndade jag mig att bada henne - men bara benen förstås. När de var rena och fönade blev det lättare att hålla dem i schack under tiden som jag tog tag i resten av pälsen. Nu i söndags var hon äntligen helt tovfri! Lycka! Då blev det genast ännu en visit till badkaret och ut kom en otroligt lurvig, men ren hund. Sen var Leone snäll och klippte Duva i tisdags och det var först då den där tyngden över axlarna släppte. Nu har jag en välvårdad pudel och så ska det förbli!

Som i en handvändning kom all motivation tillbaka och nu är jag jättetaggad att fotografera min vackra prinsessa, och att börja träna på alla möjliga grejer som vi släppt totalt under vintern!

Här kommer först lite bilder som jag tog på morgonpromenaden idag:

Det var läskigt att gå ut i det höga gräset för att ta det här fotot. Folks ormrädsla börjar nog smitta av sig lite ändå.

Jag är allt annat än religiös, men jag tycker att vår Vallentuna kyrka är en så vacker bakgrund!

Och kyrkogården med alla gamla gravstenar tycker jag också är fin faktiskt.

Lite snett och vint var det att stå uppe på en mossig stenmur, men jag tycker hon lyckas med en bra hållning ändå.

Syrener! När jag hittade dem på vägen hem kunde jag inte motstå att ta några bilder till.

Ingen vidare snygg uppställning, men men.

"Titta vad duktig jag är på att balansera, matte!"

Vi tränade också lite fotgående. Det gick... sådär. Duva har en tendens att svänga ut rumpan. Det känns faktiskt som att hon inte har en susning om att hon har ett till par ben där bak, hon är så fokuserad på framtassarna. Tyvärr var det smuts på linsen, men här kan ni i alla fall se hur roligt hon har, även om det kanske inte ser så där värst snyggt ut: