Lite bilder

Här kommer några bilder från igår och idag. Nu på kvällen låg faktiskt Zoë och valpen väldigt nära varandra i soffan och valpen gjorde maaassor av tafatta lekinviter som Zoë praktiskt taget ignorerade. En gång råkade valpen hoppa på Zoë, då fick hon en liten tillsägelse, men det var kul att se dem så nära varandra, Zoë börjar nog smälta hon med. :D

 

  

  

  

  

Bråk om kisseriet

Nu är andra natten här i nya hemmet avklarad för valpen och hon börjar verkligen bli varm i kläderna. Katterna går hon på som en ångvält och de är lika tuffa tillbaka - superbra! Zoë tycker fortfarande att valpen är lite usch, men det går bättre och bättre. För en liten stund sen var valpen nära på att försöka snutta på Zoë, det avstyrde vi snabbt för det hade nog gett en rejäl hurring!

Äter gör hon med god aptit, men hon är lättdistraherad. Händer något annat lämnar hon maten, men sätter man tillbaka henne äter hon igen. Inte så konstigt kanske, jag skulle nog också lämna min mat om jag var valp och en katt svassade förbi!

Det som har orsakat mest trassel är kisseriet. De första dagarna ville hon inte kissa ute i kylan. Vi var faktiskt ute flera gånger och hon vägrade. Men sen tillslut så släppte det och nu har hon kissat nästan direkt på flera promenader i rad! Eftersom hon inte verkar så förtjust i kylan har jag försökt gå in ganska direkt efter att hon kissat. På så sätt kanske hon kopplar att om hon kissar så får hon gå in snabbare. Sen tror jag absolut att det hjälper att vi alltid går till samma ställe, och att Zoë ofta är med och exemplariskt kissar först. :D Zoë är rent allmänt ett stöd, valpen är mycket tuffare och mer självsäker när hon kan gå bakom Zoë, in i hissen till exempel.

Igår skrev jag att hon var så duktig som gått in och ut ur hissen utan problem flera gånger. Jag skulle ha tagit i trä, för efter jag skrivit det inlägget blev det plötsligt jätteläskigt att gå in i hissen! Ut är inga problem. Men det är ju inte något som måste funka direkt, vi tränar lite långsamt på det.

Igår kom Michael hit och tittade på Melodifestivalen med oss. Han tyckte förstås att valpen var jättesöt (hur skulle man inte kunna tycka det?) och jag måste säga att han skötte sig väldigt bra, jag studerade mest och försökte att inte lägga mig i hur han hanterade valpen, men det gjorde han mycket bra, på ren instinkt tror jag. Stolt flickvän.

Snart blir nog kameran överhettad

Det blev ingen uppdatering om valpen igårkväll. Varför inte? För jag hade tagit så mycket bilder att jag somnade när jag gick igenom dem! Men här kommer en rejäl uppdatering med en dagbok om valpens första kväll och förmiddag hos oss, och massor av bilder förstås!

Igår när jag satt på pendeltåget på väg till kenneln (Colour of Love) var jag jättenervös och det störde mig lite faktiskt, för det har jag inte varit på samma sätt när jag hämtat Geisha eller Zoë. Jag tror att det var en kombination av att jag för första gången hämtade valp själv, att planerna ändrats så att jag inte skulle hämta henne med Michael som det var tänkt, och att det ju faktiskt är ett större ansvar att ha en fodervalp till skillnad från att "köpa hela hunden". Det gäller ju att jag verkligen gör mitt bästa nu för att meritera henne och inte minst träna henne att bli en trevlig och välanpassad hund. Det är ett stort ansvar att uppfostra ett helt nytt litet liv!

Hur som helst, när jag kom hem till uppfödaren möttes jag av ett himla tjutande! Framförallt killarna Cliff och Danne, som fortfarande är kvar (och för övrigt till salu) ville verkligen att man skulle komma och hälsa på dem! Jag tror nog att min lilla valp också pep en del, men Cliff var nog ändå värst. Han är så otroligt charmig, jag hade gärna tagit honom också!

Vi satt med valparna en stund och jag försökte ta lite kort, inte helt lätt när alla tre ska stå på ens lår och slicka en under hakan heeela tiden. Det blev några kort i alla fall, vem som är vem av killarna vet jag inte riktigt, men den ljusa är ju i alla fall min tös.

 

  

  

  

  

  

Sen gick vi igenom alla papper. Det är inte helt okomplicerat, det här med hundköp, och det tycker jag är bra! Alla papper var i sin ordning och jag fick med en bit av en filt från valphagen och lite övergångsmat. Sen gick uppfödaren till tvättstugan och då fick jag tid att filma! Till min stora lycka fick jag igång min valp och någon av killarna (Cliff tror jag) att busa lite, det var helt klart lättare (och mer underhållande) än att filma när alla bara satt i mitt knä.

Tillslut blev det dags att åka och då hade vi sådan tur att uppfödaren skjutsade oss enda hem! I bilen satt valpen mest och tittade runt, vilade en stund, och försökte klättra över till Pernilla. Hon fick på sig sitt nya halsband, ett rött i mjukt nylon (tror jag?) med små reflexer på. Även kopplet åkte på eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera i stan. Jag ringde pappa och bad honom komma ut i parken med Zoë så att de skulle få träffas på "neutral mark" och sedan sa vi hejdå till uppfödaren. Det känns verkligen som att det här kommer bli ett jättebra samarbete och som tur är ska hon hjälpa till att klippa också! Blir ju lite billigare på det viset, och så har hon hela tiden möjlighet att se "first hand" hur den lilla utvecklas, för vinklar och sånt, det har jag ingen koll på än.

När jag såg pappa och Zoë på håll så bad jag honom släppa henne så att hon inte skulle vara störd av kopplet. Nu är ju hon en ursnäll hund, men jag ville att det skulle bli ett så bra första möte som möjligt. Kji fick jag! När jag satte ner valpen på marken framför mina fötter skrek hon som en stucken gris och Zoë blev jätterädd! Såhär efteråt känns det självklart att valpen skrek för att jag släppte henne och hon kanske inte såg att jag stod kvar. Just då blev jag mest förvånad och undrade om det var kylan under tassarna som skrämde henne. Zoë tog en omväg men kom förstås fram till mig för att hälsa och sen gick vi vidare. Jag lyfte upp valpen i knät och då skrek hon igen! Jag blev faktiskt lite oroad och tänkte att "den här lilla är nog skörare än jag trott". När vi kom hem satt hon och skakade en stund i mitt knä, men när vi lagt oss på madrassen och hon fått slicka mig i ansiktet en stund, så gick den lilla svansen och hon verkade relativt tillfreds. Hon slocknade ganska direkt, och då fick jag lite tid att packa upp sakerna och läsa igenom alla papper.

 

 

När hon vaknade igen var det nästan som att hon blivit en ny hund. Hon gick tufft runt i rummet, tittade (och smakade :P) och var allmänt intresserad och framåt. Vi öppnade dörren till vardagsrummet och sen blev det husesyn, alla rum inspekterades noggrannt. Katterna var mycket intresserade och lät den lilla gå fram och nosa och hälsa, men Zoë höll sig uppe i soffan.

Efter en stund hittade hon leksakerna, som hon före sin tupplur nästan blivit rädd för. Det lilla benet som jag stickade till Zoë i julklapp blev direkt en favorit! Hon sprang runt med det länge i munnen och försökte förgäves gräva ner det i mitt knä eller i madrassen.

 

  

En liten pöl blev det på vardagsrumsgolvet, men sen gjorde hon nummer två utomhus med massor av beröm. Till middag fick hon en halv deciliter hårdingar med lite, lite färskfoder och hon åt faktiskt upp nästan allting, med god aptit.

Natten då? Jaa... Som jag skrev tidigare, somnade jag med datorn i knät när jag skulle gå igenom kvällens bilder. Valpen hade redan somnat då, men innan dess hade jag ett himla sjå att få henne lugn, för så fort man lägger sig ner vill hon slicka mitt ansikte och hår. Så har det varit genom hela natten, när hon vaknat och sedan ska sova, har det tagit en bra stund att få henne att sluta slicka. Samtidigt vill jag att hon ska få göra det eftersom det är tydligt att hon blir trygg av närheten. Hon vaknade vid fyra på morgonen och väckte mig, men det kändes bara lite halvhjärtat och jag tänkte att vi nog kunde somna om, och det gjorde vi. Halv sex väcktes jag igen, och då tassade vi ut. En stor pöl blev det på trottoaren och översvallande beröm förstås. Så glad hon blev! Hon tittade upp på mig och viftade febrilt med svansen medan hon kissade! Sen gick vi och la oss igen och sov några timmar till.

Vid halv tio blev det frukost och en mini-promenad genom parken. Valpen fick mest åka famn, men sprang runt lite i snön också och bekantade sig med parken och lite med Zoë. När Zoë gick före oss tog valpen alltid av åt samma håll och ville gärna fram och kolla på samma grejer, även om det var läskigt! Och hon vet redan att om man blir lite skraj så springer man och sätter sig på Ninis fötter, så får man stöd.

 

  

 

Redan igår kväll märkte jag att Zoë blev lugnare i kopplet och kunde då nosa på valpen lite. Hon är inte arg eller tjurig, men osäker. Det märker jag på att när valpen är lite för nära och tittar på Zoë, så vänder hon på huvudet och viftar med svansen. Det här tror jag kommer släppa rätt snabbt, de har redan rört sig ganska mycket närmare varandra på bara några timmar. Om Zoë morrar ifrån är valpen supersnabb med att lägga sig ner och krypa därifrån, så jag är inte alls orolig.

Två gånger har hon fått gå in och ut ur hissen och det är lite läbbigt, men vad stolt hon ser ut när hon klarat det!

Nu precis innan jag började skriva blev det en liten fotosession i lilla soffan eftersom hon ändå var på väg att somna och därför var någorlunda stilla!

 

  

  

  

  

  

 

Om du har orkat läsa enda hit ner, så har du kanske lagt märke till att jag bara skriver "valpen", "hon" och "den lilla". Det är något som stör mig något så enormt - jag har fortfarande inget namn! Eller snarare, jag har mängder med namn, men inget som känns helt hundra procent rätt. Det kommer nog... Men det är fortfarande irriterande!

Idag blir jag med valp

Det känns helt overkligt fortfarande. Hela kvällen igår gick jag runt och sa till Michael "imorgon ska jag hämta min valp" och han nickade varje gång och tyckte väl att jag var knasig. Men det känns faktiskt jättekonstigt! Om mindre än tio timmar har jag ett nytt litet monster att uppfostra och ta hand om! Det som är mest spännande är förstås hur Zoë ska reagera. Vi hoppas på att hon inte är riktigt lika avig som Geisha var mot henne när hon var valp. Men Zoë brukar ju gilla andra hundar och har lekt med valpar, så det bör gå bra. Nu ska jag sova några timmar till innan jag åker och hämtar knodden! Bilder kommer säkerligen ikväll, om hon inte hinner bita sönder dator-sladden förstås. ;) (Det gjorde Zoë när hon var bebis.)

Lite ändrade planer

Jag ska bo kvar några veckor till här i stan, så valpen kommer bo första tiden i lägenhet. Jag tror inte att det ska vara några större problem, men det blir ju till att tänka om på vissa punkter. Jag hade egentligen tänkt åka ut till Överby idag och hämta lite grejer, men det var inget som var livsviktigt så jag avstår nog. Nu blir det så att jag hämtar valpen på fredag eftermiddag och det känns så pirrigt! Har fortfarande inte bestämt vad hon ska heta, men jag har massor av namnförslag. Just nu ligger Julien, Tarquin/Quinn och Isolde hett till. Men vi får väl se.

Nytt sår

Aaargh, jag blir galen! Inatt har Zoë kliat upp ett nytt sår igen. På halsen är det, inte stort, men ändå. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, det här är totalt hopplöst. Frågan är hur mycket hon lider av det. Hon är ju pigg och glad i övrigt, men jag vill inte att hon ska klia så mycket att det blir blodiga sår! Usch.

Första dagen på HUND 3

Oj vad mycket information, oj vad mycket intressanta människor och åsikter! Såhär några timmar efter att man kommit hem från David Selins "klassrum" (och sedan sett den kassa starten på Melodifestivalen) är man helt klart lite mör. Tankarna simmar runt där uppe och allt är inte på plats än. Det var flera saker som jag kände mig tveksam till - men det är oundvikligt i det här ämnet för det finns egentligen inga sanningar.

Jag kan i alla fall säga så mycket att jag verkligen rekommenderar David Selins och HUNDutbildningsgruppens utbildningar, i alla fall den här (HUND 3). Jättespännande! Imorgon ska Zoë få hänga med också, toppenbra för henne att få träna lite passivitet.

Visit till Hälsofoderbutiken

Idag kastade jag och Zoë oss ut i snöovädret för en promenad genom Tantolunden till Hälsofoderbutiken (för djur) vid Hornstull. Jag har varit in där några gånger förra året när jag gick med daghundar i det området, och jag mindes helt rätt - mycket trevlig ägare (jag tror i alla fall hon äger butiken).

Anledningen till att vi skulle dit idag är att jag fått reda på att jag kan byta mellan fodrena Bravo (som jag använder nu) och Nordic fram och tillbaka eftersom de är så lika varandra i innehåll. Bravo kan vara svårt att få tag på för det finns bara i några få djuraffärer som jag har i närheten, så att kunna köpa Nordic istället när det kniper, blir toppen. Jag köpte till att börja med en korv på 250 g, det räcker en dag till Zoë, så i framtiden ska jag självklart köpa större förpackningar för ekonomins skull. 12 kr.

Eftersom jag alltid använt torrfoder när jag haft valp tidigare har jag nu kollat upp lite hur jag ska göra med denna valp som ska äta färskfoder. Fick tips om att ge Standart Valptillskott, så det köpte jag också. 150 kr.

Och sist men inte minst frågade jag hon i affären om godis till Zoë, som ju tack vare sin allergi reagerar med att klia upp sår när hon får... ja, det mesta. Hon sa att nötvom brukar funka, och att man också kan frysa in det för att döda kvalstren. Så det köpte vi en påse, som nu är inkastad i frysen! Det ska bli väldigt spännande att se hur det funkar för Zoë. 32 kr.

Target-träning

De senaste dagarna har jag börjat bli så himla sugen på att pröva agility med Zoë. Hon är snabb som attan när hon vill, och jag tror det skulle passa henne jättebra. Dock är det inte den bästa årstiden att börja med detta... Så vi har startat med lite inomhusträning som kan hjälpa oss i den riktiga agilityträningen senare. Target har vi kört med förut, men det var mest för skojs skull och jag hade inga direkta krav. Nu är mitt mål att Zoë på kommando ska ställa sig med båda tassarna på targeten. Jag ska verkligen försöka denna gång att inte stressa fram något utan få ett helt färdigt, perfekt beteende, innan jag börjar med kommando (eftersom hon har svårt för dem).

Det som krånglar till det i all vår träning är ju Zoës allergi och att i princip allt verkar ge henne symptom. Så nu har jag gått ifrån allt godis och använder bara hennes mat (färskfoder). Först prövade jag att torka det i små bitar i ugnen, men det blev inget toppenresultat. I det här första filmklippet tränar vi med det sista av den torkade maten.

Dagen efter (imorse) var det torra godiset alltså slut, så i stället bestämde jag mig för att träna med fodret som det var. Jag hackade helt enkelt upp det på en tallrik och gav henne en liten bit på en sked efter varje klick. Det funkade det med, i den här träningen, men jag måste fortfarande komma på en annan lösning för t.ex. skvallerträningen som vi ju gör på promenaderna. Här fokuserade jag mest på att hon inte skulle lägga sig ner, vilket hon gärna gör.

Sist måste jag också bara lägga in en bild på en av våra katter från igår... Jag kommer in i mitt rum och vad ser jag? En katt med riktigt kassa kurragömma skills. Lill-Maja, du är för tjock för att gömma dig bakom gardinerna!

HUND 3

I söndags fick jag reda på att jag är anmäld till HUNDutbildningsgruppens kurs HUND 3 som är tre helger (en i februari, en i mars och en i april). Den börjar redan nu till helgen! Det ska bli så himla spännande och lärorikt (hoppas jag :P)! Har redan fått kontakt med några på mail som också ska gå kursen, och Helene som gick i min klass på Hundens Hus ska också gå denna. Extra kul att gå när man känner någon lite, för en social fobiker som mig. :P