Kattutställning i Märsta

Så var det dags för kattutställning igen. Denna gång var det till Märsta och Birka Kattklubb som vi åkte med vår lilla Sushi.

Fast så värst liten är hon väl inte längre. Det är ju faktiskt hennes ettårsdag idag! Detta var en drop-in-utställning vilket innebar att man inte behövde vara på plats tidigt på morgonen, och att man kunde åka när man fått sin bedömning (förutsatt att katten inte gick vidare till nomineringen). Vi var därför på ganska gott humör när det var dags för Sushi att komma fram till domaren, eftersom vi bara varit där i en dryg halvtimme. Under tiden som vi väntade tog jag lite bilder, och försökte samtidigt studera vad domaren tittade på, och hur utställarna gjorde när de stod där framme med sina katter.

Många fina katter var det, men min nervositet blev bara värre och värre ju närmare nummer 97 vi kom. Sushi tyckte inte heller att det var sådär särskilt roligt, hon var helt klart lite överväldigad.

När det väl var vår tur att gå fram fick jag henne i ett halvbra grepp, vilket man kan se på de första bilderna.

Men ganska snabbt skulle hon ner på bordet och då handlade det hela snarare om att få henne att sitta kvar där.  Både hela situationen i allmänhet, och domaren Louis Costa i synnerhet, var väldigt skrämmande tydligen. Men hon fick sin bedömning, och domaren verkade gilla henne, även om jag inte förstod så värst mycket av hans fransk-engelska. Han påpekade dock tydligt att hon var fin, men att hon inte kunde gå vidare till nomineringen p.g.a. fläcken som hon har på ena bakbenet. Helt okej för mig, vi ville ju hem till Duva så vi hade bara fått trubbel av en nominering.

Men CAC fick hon. Så vitt jag kan förstå är det det bästa betyget man kan få i klass 9 vad gäller kvalitetsbedömningen. Om vi skulle komma iväg till lite fler utställningar och hon skulle få två CAC till, så skulle hon bli champion. Det skulle ju vara något.

Efter utställningen fick vi sitta i närmare 40 minuter och vänta på vår kritiklapp. Tillslut kom den! Tyvärr var texten nästan oläslig och trots att jag suttit länge och väl och försökt tyda den, så är det fortfarande vissa ord som är frågetecken. Här är det jag lyckats luska ut (med lite hjälp från ragdollforumet):

"Typ: Ex balance for this young female happy birthday. Nice legs just some little spot alone.
Huvud: Nice shape in front side with nice profile. Nice top. Nice window in the face.
Ögon: Ex nice ? ? side nice blue.
Öron: Ex size wide base nicely set.
Päls: Ex length nice silky, good white in front just little mistake on the back.
Svans: Ex length nice shape.
Kondition: Ex
Allmänt intryck: Ex nice girl. A pity for nomination with the little spot."

Om det är någon annan som kan tyda denna handstil får ni mer en gärna säga till:

Sushi - den apportälskande katten

Jag har väl skrivit tidigare i bloggen om att Sushi tycker om att apportera små leksaksråttor. Det är så sant, men nu har hon utökat repertoaren. Lite allt möjligt har hon självmant kommit med de senaste dagarna. Tops är något hon gärna apporterar självmant. Idag testade jag ett par nya grejer, och visst - hon var med på noterna! Här kommer en liten film, och massor av bilder på vår fina, fina flicka.

"Titta vad jag har, matte!"

"Äsch, du kan få den, här..."

"Den försöker rymma in under sängen!"

"Jag bryr mig väl inte om den där heller..."

"Såååå tråkigt. Jag leker inte med dig mer."

"JAG MÅSTE HA TAG I DEN! NU!"

Oj, vad hon ser sammanbiten ut. :D

"Matte, du har för många kuddar. Och sängen behöver bäddas. Bara så du vet."

Det här är Sushis typiska busblick. Hon lägger nästan alltid huvudet på sned och stirrar på det där små-galna viset innan hon hittar på något riktigt bus eller får ett tokryck och springer genom lägenheten.

Sushis ultraljud

Jisses vad nervös jag var i morse när vi åkte till veterinär Lennart Nilsfors för att göra ultraljud på Sushi! Jag var så rädd att något skulle vara på tok och att mina kattavelsdrömmar skulle skrotas. Det vore ju inte den första gången som hälsostatus satt käppar i hjulen för mig (Geisha hade navelbråck och Zoë bettfel - båda saker som jag hade kunnat ha koll på om jag varit tillräckligt påläst innan jag tingade dem). Men den här gången gick det vägen. Både njurar och hjärta såg jättefina ut sa veterinären, och vi hade dessutom en väldigt intressant pratstund under tiden som han kollade.

Men ännu är vi förstås inte startklara. Det som är kvar innan jag på allvar kan börja planera Sushis första kull är:
- Ställa ut henne i öppen klass (nästa utställning är nu på lördag, förhoppningsvis blir det en eller två till under sommaren)
- DNA-testa för HCM (har skickat efter material från Laboklin)
- Blodgruppering (ska beställa tid hos vet. i veckan för blodprovstagning)
- Testa för FIV och FeLV (tänkte göra detta samtidigt som besöket ovan)
- Registrera stamnamn (blanketten är ifylld och utskriven, jag ska bara våga skicka in den till SVERAK...)
- Gå med i någon eller flera av rasringarna (men hur sjutton vet man vilken man ska välja!?)

... Och när allt det är klart, ja då ska man ju hitta en passande hane också!

Hmn, har jag missat något? Det är en HIMLA massa jobb innan man kan få en katt (eller hund) klar för avel. Men det är kul! Det känns spännande och roligt, men nervöst samtidigt. Det är mycket som ska falla på plats, på ganska kort tid. Sushi fyller ett år på lördag, och började löpa för några veckor sedan. Följer hon det mönster som vi sett hittills blir det löp två gånger i månaden, och jag vill inte att hon ska behöva löpa massor av gånger innan hon paras. Så... Jalla, jalla, helt enkelt!

Just ja, vi har äntligen beställt ett katträd också! Såhär ser det ut (fast vitt):

Sushi-uppdatering

Det var ett tag sedan jag skrev om Sushi här i bloggen. Sushi är alltså vår (eller rättare sagt, sambons) katt. Hon är nu nästan ett år gammal och eftersom vi köpt henne med avelsrätt så hoppas vi (främst jag) verkligen på att kunna ta en kull på henne till vintern eller så. Vi har än så länge bara varit på en utställning med henne, men nästa är om en dryg vecka. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon får för kritik nu när hon är lite äldre och utvecklats mer! Och i början av nästa vecka ska hon till veterinären för att göra de hälsokontroller som man rekommenderar om man ska avla på en ragdoll,  nämligen ultraljud av hjärta och njurar.

Om allt ser bra ut på hälsokollen och hon går igenom utställningen utan några konstiga anmärkningar (vilket inte borde vara några problem) så kommer jag att skicka in ansökan om stamnamn till SVERAK ganska så omgående. I och med det kommer bloggen förmodligen byta namn igen, men det kommer det mer om senare i så fall...

Det var ett bra tag sedan jag la upp några bilder på vår lilla tös, så här kommer några stycken jag tog idag.

Glaaad Duvaaa

Japp, jag erkänner, jag är en Photoshop-nörd... :P

För övrigt började Duva löpa inatt, så idag är hon inte riktigt lika glad som igår kväll, eftersom hon nu måste ha tikskydd på sig här hemma.

Klossträning och friställande

Idag har vi startat upp med två träningsmoment. Klossträning och friställande. Båda var roligt, tyckte Duva! Jag har filmat lite, men nu blev det så jättelånga filmer så jag får redigera och korta ner dem lite vid tillfälle. Jag tycker i alla fall att det gick bra. Båda de här sakerna har vi gjort lite förut, för ca ett år sedan, och det märks verkligen skillnad på hur Duva beter sig. Hon har definitivt mognat i alla fall lite grann under det här året. Hon är inte riiiktigt lika studsig och explosiv som förr, det är lättare att hejda henne och få lite fokus. Toppen!

Dagens lilla bildskörd:

Åskådat rallytävling i Gubbis

Duva och jag har varit på ännu en visit i Gubbängen! Två på en vecka, det är inte illa. Idag anordnade pudelklubben en rallylydnadstävling, och jag släpade med mig Duva dit för att se och lära (jag alltså, inte hon), men också för att miljöträna Duva-luvan. Hon börjar ju mogna nu och vi la ner mycket tid på miljöträning när hon var liten. Men eftersom jag fortfarande när en dröm om att faktiskt tävla i rallylydnad med henne så tänkte jag att det kan vara bra att träna på att vara i den specifika miljön också. Det visade sig vara en bra idé. Hon reagerade mer än jag trott! Framförallt var det vid banvandringen som hon blev lite upprörd. Varför vet jag inte, men hon satt och småboffade för sig själv. Kanske undrade hon var alla människor gjort av sina hundar, och varför de gick runt för sig själva och gav kommandon till luften? Ja, ja, hur som helst är hon trött och belåten nu och det är alltid en seger!

Självklart åkte kameran med också... Här kommer lite diverse bilder.