torsdag 29 september 2011

Promenad med två tokiga lappar

Det blir en intensiv vecka för Duva, det här (och mig med för den delen). Igår var Sofia här med sina whippar Safira och Jasmine. Det blev promenad och massor av passivitetsträning hemma hos oss. Inga bilder tyvärr för kameran glömdes helt bort. Men trevligt var det!

Och så idag blev det en lång promenad i Hökarängen med min gamla gymnasiekompis Anna och hennes två lappar Baloo och Bisse. Duva och Bisse lekte lite högst uppe på berget och det var sååå roligt tyckte hon! Jag börjar inse det nu att hon inte är så feg med andra hundar som jag tror. Låter jag dem bara hållas en liten stund så tuffar hon på sig och svansen åker upp. Tror att jag bryter för tidigt ibland bara för att Duva ser obekväm ut - men då hinner hon ju inte BLI bekväm. Fy på mig. Här är några bilder i alla fall.









 Efter promenaden gick jag och Duva till Pudelklubbens lokal och åt middag. Sen var det dags för kursavslut på grundkursen! Lite vemodigt måste jag säga, men det har varit en riktigt rolig kurs och nu är jag pepp inför klickerkursen som startar nästa lördag!

Och imorgon ska vi in till stan IGEN och gå på promenad med Maria och hennes lilla pudelpojke Tim. Det ska bli jättekul att se honom nu när han växt på sig lite - jag har inte sett honom sen han var alldeles nyhemkommen. Bilder från det kommer säkert upp imorgon någon gång, om jag hinner, ska hinna med att plugga några timmar, baka bullar och städa hela lägenheten också! :D

söndag 25 september 2011

Rösjö-promenad

Idag har jag och Duva åkt till Rösjöängarna för den månatliga pudelpromenaden där. Duva var superduktig hela vägen till och från tåget, hon gick lös och skötte sig exemplariskt. Men det märktes att hon var spänd och hade mycket energi, på busshållplatsen satt hon och såg sig omkring som om hon trodde att vi skulle möta någon.


På promenaden var det väl 25-30 pudlar, varav fem storpudlar. En halvsyster till Duva var faktiskt där, samt hennes mamma. Det märktes verkligen på Duva att hon hade mycket fokus på dem och drogs till dem.






















Där fanns också en fin, vit hane i början till amerikansk lejonklippning, som jag spanade in. Åh, vad jag är sugen på att ha den frillan på Duva!





I slutet på promenaden hade hon insett att många av människorna hade godis, så hon sprang glatt fram och tillbaka och buffade på folks händer - mycket bra träning eftersom hon kan vara lite skygg mot nya människor!

Ett klurigt spår

Igår var vi ute i skogen och spårade igen! Duva var rejält taggad men stötte på lite problem och det ganska korta spåret tog henne över tre minuter att gå! Ett tips, för de som vill titta på filmen, är att sänka ljudet. Jag har inte riktigt lärt mig nya kameran ännu och jag måste ha haft fingret precis vid micken, så det sprakar en del.


Väderlek
Nästintill vindstilla.

Spårlängd
45 meter

Liggtid
4,5 timmar!

Terräng
Både på enklare underlag och genom snår.

Spårtyp
Hela spåret var format i en mjuk båge. Inget blod.

Störningar
Inget som jag märkte.

Hur gick spåret?
Det gick bra tycker jag. Trots en hel del svårigheter och cirkulerande så hittade hon så småningom klöven, och det får man väl vara nöjd. Kanske låg spåret för länge. Eller så var det för att klöven inte hunnit tina innan jag gick spåret. Men hon hade helt klart svårare den här gången än förra!

Vad ska vi tänka på till nästa gång?
- Tina klöven ordentligt innan.
- Längre spår!
- Börja lägga in lite snävare svängar.


Film av hela spåret (kameran dog väldigt lägligt PRECIS när Duva hittade klöven):

fredag 23 september 2011

Belöningar

Igår på morgonpromenaden gick jag och tänkte på en sak. Det här med belöningar. Det är så olika hur man belönar sina hundar i vardagen och under aktiv träning, och det beror ju också mycket på hunden. Vissa hundar gillar inte att kampa, andra vill inte ha godis, eller tar det inte om de är "nervösa". Som jag säger gång på gång på min grundkurs just nu - man måste använda sånt som hunden är villig att jobba för!

Det jag sen kom fram till på den här lilla tankepromenaden var att Duva är en sån dröm att belöna. Hon jobbar för det mesta. Torrfoder, gurkbitar, tråkigt torrt godis. Kamplek, tafattlek. Muntligt beröm, uppmärksamhet, min glädje. Hon är verkligen inte kräsen! Däremot måste jag alltid tänka på att inte "höja henne" för mycket eftersom hon då tappar koncentrationen.

Vad belönar ni era hundar med? Vad är den absoluta favoritbelöningen? För Duvas del står kamptrasan i fleecesnöre och fisk överst på listan tror jag.

- Posted from my iPhone

tisdag 20 september 2011

Film från träning

Nu har vi tränat "nicka" ett antal gånger och äntligen börjar Duva koppla att det är huvudrörelser jag är ute efter. Här i filmen får hon först för lite alla möjliga rörelser av nosen, men i slutet kräver jag att hon i princip tittar ner i marken. Nästa steg är att hon måste göra det ett par gånger innan klicket kommer.

måndag 19 september 2011

"Nicka"

Igår började jag frishapea Duva att nicka. Det var klurigt! Hon är en riktig "tasshund" och tror hela tiden att det jag vill har något med tassarna att göra, men jag tror att hon började koppla liiitegrann att det jag ville var att hon skulle titta ner i marken. Målet är ju förstås att nosen ska röra sig upp och ner några gånger. Det kommando jag tänker ha, om vi nu kommer så långt (jag tappar ofta motivationen innan kommando-påläggnings-stadiet), är "eller hur?". Tror det kan bli gulligt! :)

söndag 18 september 2011

Sushi på utomhusäventyr

Efter några dagars "selträning" inomhus har Sushi nu fått komma ut i den riktiga världen för första gången! Hon var lite nervös i början och gick nääära marken, men efter en stund verkade hon vänja sig. Hon är väldigt duktig och följer oss där vi går, men stannar förstås ibland för att kolla in läget. Här är några bilder från första "promenaden":





Nästa dag (igår) tog vi ut henne igen, men då fick hon uppleva skogsdungen bredvid vårt bostadsområde. Vi insåg ganska snabbt att hennes nya favoritsysselsättning är att klättra i träd, som ni kan se på bilderna... Den här gången fick Duva följa med också, vilket dock inte verkade göra någon större skillnad för Sushi som "körde sitt race".








fredag 16 september 2011

Spår utan blod


Idag har Duva fått gå ett spår! Jag tittade i bloggen och såg att senast vi spårade var Duva i fullpäls - det var ett bra tag sen alltså! Den här gången blev det inget blod utan det enda hon hade att gå på var min lukt, och klöven som jag släpade efter mig. Jag har inte ansökt om tillstånd hos Jordbruksverket ännu, och får därför inte använda blod. En ny utmaning alltså! Jag lyckades också filma hela spåret, så titta gärna på klippet längst ner i inlägget!

Väderlek
Molnigt men inget regn, lite vind, hade dock ingen koll på i vilken riktning.

Spårlängd
30 meter kanske? Jag vet faktiskt inte. Det var väldigt kort i alla fall, mjukstart efter ett så långt uppehåll!

Liggtid
2 timmar

Terräng
Ganska snårig skog.

Spårtyp
Relativt rakt, inga bågar eller svängar.

Störningar
Spåret gick över en stig, vilket också råkade vara stigen som vi gick på när vi skulle ta oss till spåret (dålig planering av mig). Det blev en störning som Duva efter en stunds förvirring lyckades ta sig förbi.

Hur gick spåret?
Det gick riktigt bra! Hon tog en liten stund på sig att liksom hitta spårstarten och att komma igång, men när hon väl gjort det gick det ganska fort. Jag var inte alls säker på om hon skulle klara detta utan blod, men det är tydligt att hon går mycket på min lukt, eller klövens, för det här var inga problem alls. När vi gick över stigen blev hon förvirrad och tog en stor cirkel runt, men tillslut hittade hon tillbaka till spåret. När hon väl hittade klöven verkade hon först inte riktigt fatta att spåret var slut. Det var först när jag knöt loss den som hon hajjade, och blev superglad! Hon bar med sig klöven en bra bit och såg sååå stolt ut.



Vad ska vi tänka på till nästa gång?
- Längre spår.
- Kanske kasta in någon "bananbåge".
- Komma ihåg att mäta spårlängden!

Film av hela spåret (inklusive min löjliga röst!):

Knaskatt

Sushi har installerat sig väldigt fint här hemma och är numera inte lika pipig. Hon har vant sig helt vid hundarna och även om de inte ligger tillsammans i korgarna eller gosar med varandra så har de absolut "förhållanden" nu. Duva och Sushi framförallt, tycker om att sitta och titta på och gå nära varandra. Här kommer lite diverse galna, söta, tokiga bilder på lilla "Sush".