fredag 29 april 2011

Duvas andra viltspår

Igår var det dags för Duvas andra viltspår. Vi mötte upp Sofia och whipparna i Täby och la ett spår till varje hund. För mig blev det premiär att lägga spår och det var spännande och äckligt! Samtidigt känns det jäkligt hardcore att syssla med blod och rådjursklövar - det är inget gulligullande med godis och cirkuskonster här inte (även om jag älskar det med!). Efter en promenad fick så hundarna gå spåren i tur och ordning. Efteråt gick vi hem till Sofia och där tittade vi igenom hennes viltspårsbok som bland annat innehåller en bra mall för hur man kan skriva en "viltspårsdagbok" för varje tillfälle. Så den tänkte jag använda mig av från och med nu!



Väderlek
Nästintill vindstilla, soligt men inte allt för varmt under trädkronorna.

Spårlängd
Inte något som jag höll koll på. :S Kanske 40-50 meter?

Liggtid
Ca 45 min.

Terräng
På skogsstig (eftersom Duva förra gången hade svårt att hålla sig vid spåret/förstå vad hon skulle göra), sista metrarna avvek dock från stigen.

Spårtyp
Rakt, med en liten avstickare i slutet.

Störningar
Inga nämnvärda störningar, för första gången blev hon inte rädd för något utan var fokuserad!

Hur gick spåret?
Toppenbra! Den här gången fattade hon faktiskt vad det gick ut på, men jag fick visa henne på starten ett par gånger. När hon väl fått upp spåret körde hon på fint. Ett par gånger gick hon av stigen, men kom nästan direkt tillbaka till spåret igen. När spåret avvek från stigen fortsatte hon någon meter vidare på stigen, men insåg på bara någon sekund att det var fel, och hittade tillbaka till spåret. Duktig tjej!

Vad ska vi tänka på till nästa gång?
- Vi ska gå över till att lägga spåret i terräng (typ mossa, ris) så att vi inte fastnar på stigen. Hon ska ju följa blodet/klöven och inte stigen.
- Jag ska också se till att lägga ett längre spår, samt försöka mäta upp det med hjälp av iPhonen så att jag får en exakt spårlängd.
- Lite överkurs, som jag också ska försöka tänka på, är att hitta en bättre plats för kameran så att jag får med en längre bit av spåret på film, samt att den står högre upp så att det inte är en massa snår i vägen.

Här är lite bilder från vår spårförmiddag, samt ett kort filmklipp på Duva när hon spårar:









söndag 24 april 2011

Pudelpromenad på Rösjöängarna

Nu har vi precis varit på den månatliga pudelpromenaden vid Rösjön i Täby, och bättre väder kunde man inte önskat sig på en aprilförmiddag. För Duva var detta första gången på pudelpromenad och jag blev glatt överraskad över hur väl hon skötte sig! Till en början vågade jag inte släppa henne - det var ju runt tjugo småpudlar där. Men jag kände någonstans att hon skulle ha mer respekt för dessa främmande hundar än hon har för Zoë, och så var det verkligen! Hon var sååå försiktig och försynt, faktiskt rätt spattig och snarare tillbakadragen än gåpåig. Jag tror nog att vi efter några promenader till kan hamna på något mer mitt emellan. Självförtroende men respekt för andra hundar, kan man väl sammanfatta målet.










- Posted from my iPhone

lördag 23 april 2011

Duva vet hur man gör Södermalm osäkert

Jag läste just igenom det här långa inlägget och det är mest babbel och diverse funderingar från min sida! Orkar inte redigera nu, så jag lägger in den här lilla varningen bara. :P

Igår åkte jag och Duva (Zoë är hos sin helgfamilj) in till stan för att möta min faster Pernilla, hennes man Ove och underbara airedaleterrier-tanten Hildur för en stadspromenad. På vägen in fick Duva lite mer, välbehövlig tunnelbaneträning. Vi har börjat få in en rutin nu som hon verkar ganska trygg med, att hon får sitta mellan mina fötter, för att minimera risken att hon blir trampad (och för att hon inte ska vara i vägen så mycket). Här har hon till och med lagt sig ner. Det är inte helt lätt att fota på ett skakigt tåg...


Vi bestämde oss för att gå till en hundrastgård vid Södermälarstrand, som jag brukade "hänga" mycket i när jag var dogwalker. Den hade piffats upp lite sen jag var där senast, toppen tycker jag, att de faktiskt inte bara sätter upp staket och sen glömmer bort utan att det faktiskt hålls koll att stängsel är hela och sådär! Hundarna fick springa runt och busa och gräva en stund. Tyvärr sa inte Hildur till Duva när hon gick överstyr, som jag hade hoppats. Men de verkade ha rätt trevligt ändå!






Men vi ville vidare! Trots den gassande solen verkade Duva rätt okej, men hon drack så fort hon blev erbjuden vatten. Jag undrar lite hur man gör på sommarutställningarna, för att mörka, fullpälsade pudlar inte ska få solsting..? Man kan ju inte gärna blöta ner dem för att ge svalka, åtminstone inte före de varit inne i ringen. Hur som helst satte vi oss i en park (som jag inte kan namnet på) och åt lite medhavd lunchpicknick. Duva var jättelugn hela tiden, hon bara låg bredvid "vår" parkbänk och tittade på folk och tog det lugnt. Inget tiggande och ingen rastlöshet. Hon börjar verkligen mogna! Sen blev det ytterligare en promenadbit tillbaka ner till Slussen. Där skildes vi åt eftersom de andra skulle åka hem, men jag och Duva, vi tog oss en promenad längs vattnet i Gamla Stan också. Tyvärr märkte jag hur jag blev mer och mer irriterad av att gå med hund där i stan, något som jag inte brukar känna. Det var inte Duvas fel alls utan en kombination av att folk betedde sig som idioter och exempelvis skrattade glatt när de upprepade gånger lyckades skrämma Duva med höga ljud (de gick bakom oss på trottoaren), och att vart man än gick fick man hela tiden parera för allt glassplitter! Jag är faktiskt lite förvånad att jag inte tänkt så mycket på sånt innan. Jag har ju ändå bott inne i stan.

Något annat som var lite tråkigt, och ovant för både Duva och mig, var att flera personer blev rädda för henne. Först var det en man som gick förbi på tunnelbaneperrongen och hoppade till när han plötsligt såg Duva - och hon hoppade förstås också högt för hon blev jätterädd. Han stannade för att berätta att han var hundrädd, och Duva skällde på honom flera gånger, han var ju superkonstig tyckte hon. Inte bra, men hon släppte det i alla fall snabbt när han gått vidare. Sen när vi skulle gå upp till tunnelbanan vid Gamla Stan var det en flicka som sprang skrikande när vi kom. Vi hamnade mellan henne och hennes familj, så jag fick backa undan ordentligt för att mamman skulle kunna gå och hämta tjejen, som var i 12-årsåldern. Hon hade visst blivit biten av en hund och var jätterädd, berättade mamman hastigt. Så tråkigt att sånt ska behöva hända så att barn inte kan njuta av hundars underbara sällskap!

Jaja, till slut kom vi i alla fall ut till vårt älskade, lugna Vallentuna, och där strosade vi också runt ett tag. Vid det här laget hade vi promenerat i tre-fyra timmar. Jag tog en hel del kort på Duva vid sjön.









Och när vi kom hem insåg jag att jag någon gång under fyra-timmars-promenaden; i Gamla Stan, på Södermalm, kommunaltrafik eller i Vallentuna tappat min nyckelknippa. Snopet.

torsdag 21 april 2011

Härlig promenad och utställningsträning i vårsolen

Ååh, vad jag är taggad inför utställning nu! På morgonpromenaden tog jag med mig Duvas utställningskoppel och tränade lite. Det gick superbra, hon har verkligen mognat och också vant sig vid hela situationen tror jag. Hon tyckte inte alls att jag var särskilt obehaglig när jag tog i benen, vilket jag faktiskt inte behövde göra så värst mycket eftersom hon självmant ställde sig väldigt bra (så vitt jag kan bedöma). Springandet gick också riktigt bra! Hon sprang lite för långt fram till en början, men det var helt och hållet mitt fel för jag glömde bort hur jag höll kopplet.

Som sagt, nu ser vi verkligen fram emot utställningarna i maj! Förhoppningsvis kan hon i alla fall ta med sig litegrann av all showig utstrålning och "duktighet" som hon visade idag.


- Posted from my iPhone

Sakletaren Duva

"Titta, matte, vilken grej jag hittat!"




- Posted from my iPhone

onsdag 20 april 2011

Trevligt möte på Pudelklubben

Duva och jag sitter nu på tåget med "trött-julafton-Kalle-Anka"-ögon (i husvagnen ni vet, när han blir väckt av väckarklockan med det piskande lakanet?). Vi är på väg hem från ett väldigt trevligt och roligt planeringsmöte hos Pudelklubben Mellans Stockholmsavdelning. Jag var där för att det var tal om att jag skulle hålla några kurser i deras regi till hösten, och så blev det! En grundkurs för alla hundar över sju månader, och så en klickerkurs. Superkul ska det bli!

Duva har fått en himla massa social-, miljö- och passivitetsträning! Hon blev speciellt förtjust i en röd storpudel-hane vid namn Neelix (Kennel Captivation) Sååå fin! Jag förstår verkligen att hon blev lite småkär i honom! :)

På vägen till mötet hände något som faktiskt skrämde mig lite. Vi skulle ner till tunnelbanan, och tankspridd och nervös som jag var, tänkte jag inte alls på att Duva inte är van att gå i rulltrappor som de andra hundarna. Jag bara travade på, men Duva - vettskrämd - backade förstås. Ur halsbandet! Vad jag tackade gudarna att hon inte blev skrämd av något och backade ur en minut tidigare uppe på Valhallavägen! Jag fick springa upp för rulltrappan och koppla henne igen. Det blev till att åka hiss ner.

På vägen hem fick jag dubbel tur; jag hade några minuter extra vid bytet mellan t-banan och tåget, och en av rulltrapporna var det stopp i. Ett perfekt tillfälle att ge Duva en bättre och lugnare bild av rulltrappor! I brist på ordentligt med tid och en inlärningsplan, ställde jag mig helt enkelt och lockade henne med godis. Efter 3-4 bitar var hon på första steget och sen bara flöt det på av sig självt. Hon gick i lugn men stadig takt upp för heeela den långa rulltrappan. Inget godis ville hon ha heller, förrän hon kommit upp. Jag övade också lite på en rullande rulltrappa, men bara att hon skulle gå fram till första steget, inte gå upp på det - don't push your luck tänkte jag och det var nog himla bra. Sen gick vi runt och hann precis på tåget.

Jag vet två tjejer som kommer sova gott inatt.

- Posted from my iPhone

Jahapp... Det bidde en till.

När jag ändå satt här och kollade igenom utställningar så tänkte jag att det är väl lika bra att se om det finns någon inofficiell som man kan träna sig på före "den stora (läskiga)" dagen. Och det fanns det! Så nu är vi anmälda till Skogås Lokala Kennelklubbs utställning den 21:a maj också. Då får vi lite övning i alla fall. :)

Hjälp, vad har jag gjort!?

Nu är Duva anmäld till StoKKs internationella utställning i Vallentuna den 28:e maj. Paniken börjar redan krypa över skinnetm Men nej, vi SKA klara det här! Vill jag någon gång bli uppfödare MÅSTE jag kunna ställa min hund på officiella utställningar, hur obehagligt det än känns. Och hur kan man motstå när utställningen är två minuters bilfärd från hemmet?

måndag 18 april 2011

Lina på

Nu är det officiellt! Från och med nu ska Duva gå i långlina ett tag. Det är inget speciellt som hänt utan helt enkelt småsaker som fått mig att inse att jag inte kan lita på henne när hon är lös. Hon kan till exempel få för sig att springa fram till människor, studsa runt och "bita" (hålla) dem i händerna.

Vi har knappt använt lina sen valpkursen, så nu på morgonen när Duva fick återinviga den var jag osäker på hur hon skulle reagera. Lite irriterad var hon till en början, men sen gick det som smort!

Det vi ska satsa på nu är innötning av att gå vid min sida vid möten och att komma på inkallning (till min stora fasa har jag insett att hon FORTFARANDE inte riktigt fattat konceptet). På morgonpromenaden fick vi till flera fina möten med människor, cyklar och barnvagnar samt ett jättefint möte med två grannhundar. En toppenstart med andra ord!


- Posted from my iPhone

söndag 17 april 2011

Sjuklingar

Puh! Nu har det börjat lugna ner sig här hemma. De senaste dagarna (och nätterna) har vi ägnat åt att springa ut med nödiga hundar och att torka bort både kiss och diarré. Redan på tisdagskvällen var Duva lite lös i magen, men inte hade jag en aning om att hon under natten skulle utveckla en sprutdiarré som sen höll i sig i flera dagar! I fredags började Zoë också.

Nu har hundarna fått Canikur (Zoë fick sin sista dos imorse) och magarna mår mycket bättre! Och skönast av allt för husse och matte - nu klarar de sig med det vanliga promenadintervallet istället för varje-varannan timme. Så nu blir det till att fasa tillbaka till hundfoder från ris- och morotsgeggan som varit deras "snälla" diet denna vecka. Nu på morgonen fick de några torrfoderkulor var. Jag har också bestämt att de från och med nästa vecka ska få hälften färskfoder. Förmodligen blir det Vom og hundemat - för jag tror att det är det som de har här nere på "vår" djuraffär, och jag har hört att det är bra.

Kan också tillägga att det alltså inte blev någon utställning för Duva igår. Tråkigt, men nu håller vi tummarna för att hon är frisk och glad till utställningarna i maj istället!

- Posted from my iPhone

tisdag 12 april 2011

En plötslig inspiration

Idag fick jag helt plötsligt inspiration att gå ut och utställningsträna med Duva! Det har varit lite dåligt med den varan de senaste veckorna, mycket för att jag lätt blir frustrerad av hennes eviga energi. Men nu blev det alltså ett nytt försök, och det gick inte helt som väntat. "Spring"-träningen gick förvånansvärt bra! Jag tror inte att hon började studsa ordentligt en enda gång, utan sprang så fint bredvid mig! Stolt matte! Visst gå-springer hon lite "styltigt", inte glider hon fram sådär vackert som de gör på utställningarna. Men jag tror i alla fall att det är ett steg i rätt riktning. Friställandet gick också rätt bra, men det är något vi inte tränat mycket på alls ska jag erkänna. Att stå "för hand", var däremot hur äckligt som helst... Dock tror jag att det hade en del att göra med Zoës frustrerade skällande i bakgrunden (vad ska man annars göra när man är fastbunden i en container och inte får vara med och träna och busa?).

Jag passade också på att ta lite kort på flickorna när de fick springa runt där på vår "träningsplan" (= bostadsföreningens dumpningsställe av ris, gamla staket och annat bråte). Det enda stället jag hittat nära oss där det inte ständigt går förbi folk som stör.

Buuuus:









 Strike a pose (stadgeträning):




Och så har vi filmerna då. Den första är bara för att bevisa för Marika att vi tränar på stadgeträningen. ;) Och för att Stor & Liten är så söta tillsammans!


Och sen har vi en liten film på tjejerna när de leker. Inklusive ett smakprov på hur bestämd Zoë är med "sina grejer". I de situationerna har Duva inga problem alls att förstå signalerna minsann!


Och sist men inte minst ett litet hopklipp av mig och Duva när vi tränar inför sommarens utställningar.

Härligt att få sträcka ut!

Åh vad Duva var glad häromdagen när hon fick springa lös kring både matte och husse i spåret vid Vallentuna IP! Hon var så glad och "happy-go-lucky" att jag inte kunde låta bli att filma lite. :) Och det här är ungefär så långt hon försvinner bort från oss som mest. Åh, vad jag önskar att hon kunde behålla samma aktionsradie även när hon blir äldre! Det är så skönt att hela tiden ha henne nära. Men det är väl bara en dröm, kan jag tänka mig, när lukter och sånt blir mer intressanta kommer hon nog börja dra iväg längre, och då blir det lina på.

söndag 10 april 2011

Fläskig

Igår när jag fick hem Duva fick jag höra att hon på utställningsklippningskursen kallats för "fläskig". Snacka om att jag blev ännu mer motiverad att motionera bort det där lilla extra (både på henne och på mig själv ;))!

Nyklippt Duva

I fredags lämnade vi Duva hemma hos uppfödare Marika, nyrakad (tja, nosen i alla fall), tovutredd, badad och fönad! Hon fick sova hemma hos Marika för första gången sedan hon flyttade hit i augusti, och om jag förstått det hela rätt blev det en heeel del lek och röj med syrran Yama. Så jag kan tänka mig att hon var ganska trött när Marika igår (lördag) släpade med henne till utställningsklippningskurs. Men fin blev hon! Och trött var hon när hon kom hem, skönt tycker matte och husse. :)

Här är Duva före och efter klippning (bilderna har jag lånat av Marika):


lördag 9 april 2011

Duvas första viltspår

Igår var en stor dag för mig och Duva! Vi träffade Sofia och whipparna i Täby och gick vårat första viltspår! Sofia har gått kurs med Safira tidigare, så hon fick agera instuktör. Jag har bara läst lite om viltspår tidigare, så jag kände mig verkligen som en noob! :D Vi (Sofia) la ett spår till varje hund och sedan fick de ligga i ca en halvtimme. Tyvärr började det regna några minuter innan Duva skulle gå sitt, vilket kanske bidrog till att hon tappade bort sig ibland, jag vet inte.

Kortfattat kan man säga att det gick bra för att vara första gången; hon tog upp spåret efter en liten stunds luktande på starten, men hon virrade bort sig ett antal gånger. Ca 2/3 igenom, blev hon skrämd av något, och då åkte svansen mellan benen och koncentrationen försvann, vilket är fullt förståeligt tycker jag. Eftersom hon inte kunde släppa obehaget gick vi till klöven som hängde i slutet av spåret, och hon fick leka med och bära på den, så att det bestående minnet ändå förhoppningsvis skulle bli positivt. Nästa vecka ska vi på't igen, och då hoppas vi på att inget ska distrahera henne!














De sista fem bilderna är tagna av Sofia, och hon var också snäll och filmade lite: