Som hos många småhundar (och andra med för den delen), får Zoë lätt tandsten. Jag brukar skrapa med jämna mellanrum men är ruskigt dålig p åatt borsta tänderna. Så nu har jag istället, eller i alla fall som ett komplement, börjat ge henne ben. Jag har försökt när hon var yngre men hon ville inte ha. Hon gav upp väldigt snabbt. Nu verkar vi ha kommit över det! Vår nya kvällsrutin när vi gått och lagt oss och släckt lampan är att jag tar fram ett ben som Zoë får gnaga på medan jag håller det. Då tröttnar hon inte lika snabbt! Eftersom jag håller emot kan hon bita och gnaga mycket hårdare. Så småningom somnar jag och då vet jag inte om hon fortsätter eller ger upp, men det har i alla fall visat sig vara en väldigt mysig grej, på något konstigt sätt känns det som att man får lite närmare kontakt.
Igår på promenaden var jag duktig och koppeltränade igen. Hela promenaden den här gången. En runda om normalt sätt tar högst en halvtimme tog en timme... Men det får man räkna med när man börjar om med koppelträningen "from scratch". Ett par gånger tyckte jag att det verkade som att Zoë förstod, och backade eller saktade ner när hon var nära att börja dra, men sen är det som att insikten försvinner igen. Förmodligen är inte motivationen tillräckligt hög. För det jobbiga är, att när kopplet är sträckt och jag stannar, då är inte Zoë särskilt intresserad av att fortsätta gå. Hon kan stå och titta på saker i upp till en minut innan hon backar så att vi kan gå vidare. Ibland sätter hon sig till och med ner! I slutet av promenaden prövade jag att backa några steg varje gång kopplet sträcktes, istället för att bara stanna. Det kan ha gått en aning bättre, så jag ska köra så direkt idag när vi går ut. Dock tänker jag framåt, på när vi är i stan och sådär, och då kommer inte den här metoden riktigt funka... Så det får jag fundera vidare på.
Steffen + Aska = pycklingar!
4 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar