Dum djurklinik och nytt godis

Idag har jag ringt till djurkliniken tre gånger. Alla samtalen har slutat med att jag, efter 6-7-8 minuters väntan i kö, lagt på. Suck! Jag ger upp. Nu börjar vi träna med godis oavsett vad vet tycker. Börjar Zoë klia upp sår igen får jag väl skylla mig själv då.

På eftermiddagen satt jag i pappas lägenhet i stan och tittade på tv och åt glass. Härligt! Men vet ni vad jag mer gjorde? Jag hittade en kycklingfilé i frysen som jag torkade i ugnen! Ja, jag tärnade den ju först förstås. Det blev ett mycket bra resultat! Efter ca två timmar på 150 grader hade jag små, lätta, torra, nästan luktfria små kycklingtärningar. Men, det finns förstås en nackdel... Kycklingen krymper en himla massa i ugnen. Och kycklingfilé är ju inte direkt billig mat. I alla fall inte som hundgodis. Så det blir nog blodpudding i alla fall. Ska köpa det imorgon och torka. Det lär bli betydligt billigare i längden! Zoë verkar i alla fall älska godiset och det är det viktiga.

Tror nog att vi ska börja träna lite redan ikväll... kanske lite klicker och ögonkontakt bara för att "komma in i det" igen. :) Roligt!


Kycklingtärningarna blir alldeles orangea! De ser ut som morotsbitar. :D