Veterinärbesök

Oj oj, idag har vi varit ute på äventyr! Jag ska inte dra hela storyn, för den är mer deprimerande än underhållande, med strul med täckningen på kortet och raska promenader fram och tillbaka till bankomaten, men hur som helst. Zoë har ätit dåligt den senaste veckan, nästan inte alls faktiskt. Så efter ett försök att ha is i magen åkte vi ändå till veterinären för att kolla om det var något fysiskt fel som gjorde att hon helt plötsligt blivit kräsen. Så det var bara att plocka ihop vovvar och allt, och ta bussen till Värmdö Djurklinik.

 

 

Det här var mitt och hundarnas första besök på kliniken och jag måste säga att jag är mycket nöjd! Trevligt ställe och tillmötesgående personal. Vi blev visade in i ett av undersökningsrummen och efter en liten stund kom veterinär Anna in. Hon kollade på Zoë rent allmänt, men extra i halsen förstås. Tonsillerna såg fina ut, jag som hade tippat innan på att det skulle vara tonsillit. Eftersom hon inte hittade något knasigt blev det ett blodprov. Zoë var hur duktig som helst, ryckte knappt alls. Och djursjukvårdaren var himla snabb på att hitta rätt! Ett enda försök och hon behövde inte ens raka innan. Skickligt! Efteråt fick Zoë en liten bomullstuss på benet. "Tjusigt" var farmors kommentar när vi senare kom hem.

I alla fall, vi fick vänta en stund medan blodprovet kollades och när veterinären kom tillbaka... Ja då visade det sig att allt såg fint ut på blodprovet. Lite surt känns det i efterhand att ha betalat nästan 1500 kr (som dessutom fick bli pappas pengar och inte mina) för att bara få "allt ser fint ut" som svar. Men då vet jag i alla fall att jag gjort vad jag kan! Vets teori, som jag också hade i bakhuvudet innan, är att det är hormonerna som spökar. Zoë löpte för någon månad sedan, och precis efter fick vi hem en valp. Kanske har det blivit lite vajsing där, som uttryckt sig i matvägran.

Det roliga är att nu när hundarna skulle få kvällsmat så ville inte Eko äta allt, då prövade jag att låta Zoë ta över (hon har alltså inte ätit ur skål på en vecka), och då kastade hon i sig allt som Eko lämnat. Hmmn...

För Ekos del blev det här en lång och uttröttande dag! Först en längre bussresa än hon någonsin varit på förut. Lite illa mådde hon tyvärr och kräktes efter en halvtimme ungefär, men hon verkade inte särskilt orolig utan sov mest. På veterinärkliniken fick hon testa att stå uppe på bordet (med massor av godis förstås) och hon fick springa runt i undersökningsrummet och spana (även där kastade jag ut godis och vi lekte med en nalle). Så nästa vecka när vi ska dit för 12-veckors-sprutan kommer hon väl vara överlycklig att få komma till det här braiga stället igen!

 

Nu kan vi bara avvakta och se om Zoës aptit blir bättre. Om det blir ännu sämre, eller om det inte börjar ge med sig om någon vecka, då ska vi tillbaka till kliniken. Men förhoppningsvis börjar hon äta nu, när hon inser att hon inte får något bättre. ;)