Ensamhet och att stå

Idag har vi faktiskt fått en del träning gjord! Först och främst har jag satt igång med ensamheten på allvar och idag har jag inte hört ett enda pip från Duva. Jag har inte varit borta länge alls utan har som mest gått ner för de två trapporna, ut genom porten, och sen upp igen. Jag har också börjat låsa när jag går, så att hon ska vänja sig vid det ljudet och den lilla tid det tar. Snart måste jag börja träna att jag tar med Zoë ut men inte Duva, men det är jag lite orolig inför, så jag väntar med det några dagar till. :P

Sen fick jag för mig att stå-träna lite, inspirerad av att vi ska på ringträning på Vallentuna Brukshundklubb ikväll! Det gick halvbra till en början... Matte var korkad och tänkte inte på att vårt nya golv är halt, så Duva såg ut som Bambi.

Men när jag hämtat badkarsmattan blev det lite bättre. Jag tränar nu först och främst på att få ta i benen på henne utan att hon gör motstånd eller tycker att det är äckligt. Det tog ett tag innan jag kom på att jag ju kan ge henne godis när hon sköter sig bra, istället för att bara berömma med rösten. :P Alla tips från handlings-boken som jag fått låna av uppfödaren försvann lite då och då, t.ex. blir jag galen på mig själv när jag tar tag nere i tassen på henne, men det kändes ändå som att det blev en liten aning bättre under de 5-10 minuterna som vi tränade. Och ja, på någon av bilderna står hon helt förfärligt långt fram med frambenen, det var inte avsiktligt, jag lovar att jag inte tror en hund ska stå så! :D

Efter många, många fotoserier med dåligt resultat vågade jag mig på att filma lite. Var snälla mot mig, kom ihåg att jag är nybörjare på det här!