Ensamhetsträning

Idag har vi satt igång med ensamhetsträningen. Jag måste säga att det går över förväntan, jag vågar inte riktigt tro eller hoppas på att det här kommer att hålla, men hur som helst kommer vi fortsätta träna flitigt de kommande dagarna och veckorna. Efter tre-fyra pass då jag gick ut och stod utanför dörren i 5-15 sekunder, bestämde jag mig för att sätta på kameran. Jag kan tillägga att Duva inte var helt ensam, Zoë och Michael satt i vardagsrummet. Eftersom det finns mattor som inte ska kissas på, och saker som inte ska bitas sönder där inne, så kommer jag stänga till vardagsrummet när Duva är ensam (och det hade jag också gjort här). Om hon var medveten om att de var där eller inte, det vet jag inte.



Efter ett antal träningspass identiska med det ovan, bestämde jag mig för att "leka upp" henne lite så att aktivitetsnivån höjdes. Men det gick bra det också. Från och med denna gång gick jag ner för trappan och sedan upp igen, istället för att bara stå utanför dörren. Det verkade inte göra någon skillnad för Duva.