Okynnesskällande

Ojoj, idag har jag fått lära mig hur gällt skall en storpudel-valp kan ha! Nu är hon så pass tuff, och kontaktsugen, att hon har börjat ställa sig med framtassarna i sängen och skälla uppfodrande när hon vill ha uppmärksamhet. Det är så jättesvårt att inte gå dit och försöka tysta ner henne, eftersom vi bor i ett väldigt lyhört lägenhetshus! Men jag har varit tapper och väntat ut henne. Så fort hon satt ner tassarna i golvet har jag kastat mig dit, berömt, busat och gosat. Förhoppningsvis trillar poletten ner snart. Jag håller förstås på med henne mest hela tiden ändå, men när jag sitter vid datorn (i sängen) eller ligger och läser så tycker hon att jag är SÅ tråkig. Det är verkligen ett heltidsjobb att ha valp! Eller om inte annat att klura ut hur och vad man ska träna.

Vi har för övrigt också kört några till namnträningspass + ett inklickningspass. Max tio godisar åt gången så att hon inte ska tröttna. Det funkar bra såhär långt. Just nu har vi fyrverkeri-CDn på i bakgrunden igen. Minst en gång varje dag ska vi lyssna på den, med långsamt stegrande volym. Att ha valp känns så himla rätt och underbart!