Duva inofficiellt utställd i Gubbängen

Idag har vi varit på Pudelklubbens årliga utställning i Gubbängen och det var riktigt roligt och peppande! Eftersom det kändes lite väl läskigt att ställa officiellt bland massor av duktigt pudelfolk, blev det inofficiell utställning för oss och det var precis lagom nivå. Duva behöver massor av utställningsträning fortfarande, men jag tycker i alla fall att hon skötte sig bättre nu än tidigare. Jag var inte heller riktigt lika nervös, vilket säkert hjälpte. Michael var snäll och agerade fotograf som vanligt.

Vi började med att anmäla oss, hitta rätt ring och "boa" litegrann. Det fanns ett buskage som gav skugga och lite mysig avskärmning så att vi slapp ha folk gående på alla sidor. Duva åkte upp på bordet och fick pälsen uppfluffad.

Förutom grenar, löv och gräs hittade jag också en nyckelpige-bebis i pälsen!

Strax innan vi skulle in i ringen värmde jag upp Duva lite. Hon var hoppig och bitig, men det kändes ändå rätt bra. När jag ställde upp henne för att Michael skulle ta kort blev det förstås alldeles snett och vint ändå, jag hann inte riktigt kolla och tänka eftersom jag var lite nervös, men här är de bilderna i alla fall.

Och sen var det ju dags att gå in i ringen. Nu skakade hela jag och det bidrog säkert till att Duva var lite stel och distraherad. Jag tycker ändå att det gick rätt bra, och hon var inte så stirrig över att domaren rörde henne, som hon vart på de tidigare utställningarna. Och han var jättetrevlig och lugn och tydlig, vilket jag tror hon gillade.

Plötsligt var det över, och vi fick HP! Så då blev det några timmars väntetid till innan vi skulle tillbaka in i ringen. ;) Michael åkte och handlade lite i stan och vi tittade på barn med hund och juniorhandling.

Sen kom snälla Hanna och hjälpte mig att göra om Duvas fula tofs på huvudet. Efter en stund kom hon tillbaka, då var det dags för klippning (okejat av Marika förstås)! Duva, som aldrig stått i ett tält förut, tyckte att det var rätt läskigt med allt fladdrande, men hon tog det ändå rätt bra. Fin blev hon också, även om det förstås blivit bättre om jag lagt mer tid på föningen igår...

Ja ja, hur som helst, efter detta var det snart dags att gå tillbaka in i ringen, så vi började på nytt göra i ordning oss medan vi tittade på toyar, dvärgar och mellisar. Till slut var det vi! Det var inga stora hanar som gått vidare, så det var pang på tikarna direkt. Tre svarta och så Duva. Jag var dum nog att ta med mig godis in i ringen (jag brukar inte ha godis men jag kände att hon var ofokuserad). Det hjälpte inte alls utan Duva ställde sig med nosen i marken. Jag fick henne trots allt att stå lite, domaren kände på henne igen, vi sprang några varv.

Sen fick vi och ett till ekipage springa fram och tillbaka, och sen var det avgjort, vi kom två! Trots att jag inte är någon tävlingsmänniska är det alltid roligt att inte komma sist. :)

Här är kritiken som domare Peter Strand hade att ge om Duva: "12-månaders ultrafeminin silverfärgad stor tik. Tillräckligt långa öronläder. Välutvecklad nackknöl. Vackra mandelformade ögon. Tillräckligt tillbakalagd skuldra. Väldigt tunn bröstkorg. Välvinklad bak. Mkt trevligt temperament. Rör sig väl runtom."

Överlag är jag väldigt nöjd med dagen - välbehövd social- och miljöträning både för mig och Duva! :)