Zoës larmande

Vad mycket tänkande man får gjort på en promenad! Även om man egentligen försöker att plugga kemi samtidigt...

Jag gick och funderade på det här med Zoës evinnerliga larmande hos Micke och vad jag ska göra åt det. Några saker har jag kommit fram till som är helt självklara, men som nog inte kommer lösa problemet, kanske möjligtvis lindra det.

För det första måste jag se till att hon inte blir så understimulerad när vi är där. Det blir så lätt att man inte kommer ut på långpromenaden när man inte är hemma och kan göra som man vill. Och mentalträningen hamnar också i skymundan när vi är där. Jag fokuserar så mycket på Micke att Zoë nästan blir en "bifigur" som bara springer runt utan att hon märks. Förhoppningsvis kan det göra någon liten skillnad om hon faktiskt får bli uttröttad både fysiskt och psykiskt.

Sen ska jag försöka se till att vi får lite dörr- och dörrklockaträning gjord. Det kanske kan hjälpa lite om hon lär sig att inte skälla när det knackar på dörren eller ringer på dörrklockan. Den situationen är lätt att anordna (Micke får stå ut med att stå i trappen och plinga lite då och då). Däremot är det svårt att skvallerträna när man inte själv hör ljuden som hon reagerar på. Ibland hinner man klicka om man hör ågon prata på gården eller om man råkar höra porten slå igen när ingen tv eller musik är på. Men antalet gånger som hon hinner reagera först överväger ändå.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Tänka vidare nu.