En lång natt

Oj, vad jag är trött! Inatt har vi haft lite separationsträning. Eftersom jag nyligen lärt Zoë att inte hoppa upp i sängen i tid och otid, känner jag att valpen ska kunna det från början. Ännu kan hon förstås inte hoppa upp, men hon blir väldigt olycklig när hon inte blir upplyft. Inatt körde vi "den hårda skolan", dvs. hon blev inte upplyft hur mycket hon än pep. Och pep, det gjorde hon. det blev lättare varje gång Zoë också var på golvet, så tillslut blev hon bannad från sängen, bara för att göra det lättare för lillan. :P

Så fort hon var tyst (och senare så fort hon var lugn) berömde jag med lugn röst. I början kändes det inte som att det gav något resultat. Men sen blev hon tyst och jag somnade. Vid fyra vaknade jag igen av att det var ett himla tjutande. Vi körde samma procedur igen och den här gången var resultatet bättre. Hon gick och la sig, och jag somnade om. Skulle förstås ha gått ut med henne där! Skitdumt att jag lät mig själv somna! Hur som helst. Nu när jag har gått upp igen och vi varit ute, så blev det bara några sekunders pip när jag la mig i sängen utan att ta upp henne. Sen gick hon och la sig i buren. Woho! Nu ska vi bara försöka hålla det här uppe. Kanske inte träna hela nätterna, det var lite magstarkt känner jag såhär i efterhand, men i alla fall varje dag. När hon är tyst och lugn ska jag då och då lyfta upp henne i sängen. Hon får ju vara här, men det ska vara under rätt omståndigheter! Är så stolt över min lilla tös! Och över min "stora" tös, som lockade in valpen i buren flera gånger under natten. Duktiga, förståndiga Zoë (kan ett mattehjärta inbilla sig i alla fall).

Här är båda flickorna i buren:

Valpen har fått för sig att hon ska dra in allt möjligt i buren. När jag vaknade imorse hittade jag musen till datorn. Sladden var lite tuggad på, men den funkar än, peppar peppar! Här ville hon ha överkastet på soffan. Vet inte riktigt vad Zoë tyckte om det hela: