Det första bakslaget kom när vi, efter en hel del trassel med bilvägar utan övergångsställen, stod utanför Rusta och jag insåg att de inte tillåter hundar där inne. Jag hade bara tagit för givet att hundar var okej! Säljer man djursaker borde väl djur också få komma in? :P Första tanken var förstås att vända om. Men det kändes så otroligt snopet, att ha åkt i en halvtimme för att sedan behöva åka tillbaka tomhänt. Så jag chansade och gick in ändå. Ingen sa till, som tur var, men det kändes ändå lite fel.
Buren hade jag ju kollat in tidigare på nätet (och kollat med kundtjänst att de hade den inne), men jag hade även spanat in några fleeceplädar. 30 kr för en 170x130 cm pläd, det är väl ändå ett kap? Jag hittade plädarna först och slog på stort - tre stycken blev det. Tanken är att de ska ligga i buren, och att jag kan varva så att det alltid finns en ren att byta ut med.
När jag sedan hittade buren, insåg jag att den skulle bli en aning klurig att ta på bussen. Såhär i efterhand vet jag faktiskt inte hur jag hade tänkt. Om jag trodde att den var mindre? Eller lättare? Eller hade någon behändig bärnings-mekanism?
När vi kommit på och av bussen och skulle till tunnelbanan, bytte jag strategi. Valpen fick sitta innanför min jacka, så att hon inte skulle råka hoppa ner. Det gick rätt bra. Från tunnelbanan fick valpen sen gå en bit själv och då var det lite lättare. Jag hade lite tur också, när vi kom till porten råkade två snälla killar gå förbi som kunde slå in koden och öppna dörren åt mig så att jag kunde komma in utan att lägga alla grejer på marken. Puh, äntligen hemma!
Väl hemma packade vi upp buren och katterna blev genast mycket intresserade! Mini-maja ansåg nog att den var till henne.
Efter de här två dagarna med kommunaltrafik och diverse äventyr för den lilla, kommer vi att ha en lugn helg. Michael kommer hit imorgon och sover över, men vi ska verkligen bara ta det lugnt och mysa framför tvn, jag och min lilla familj. :)
För övrigt har Zoës och valpens relation verkligen blommat upp nu och de är så söta tillsammans! Än en gång, Zoë är en exemplarisk lekfröken, men förhoppningsvis vågar hon säga till när det blir alldeles för mycket också. Åtminstone längre fram när valpen är större. (På båda filmerna är det valpen som låter, inte Zoë.)
Haha! Så sött de leker. Tycker om att Zoë bara står och blir påhoppad i början av andra klippet, som hon inte visst vad hon skulle göra. :D
SvaraRaderaTsk, tsk, tsk, du har mycket att lära, min pojke... xD
SvaraRadera