Inoff. utställning i Gubbängen för andra året i rad

Idag har Duva och jag pallrat oss iväg till Gubbängen för att delta på pudelklubbens inofficiella utställning. Förra året var vi också där. Denna gång hade vi dock ingen Michael (och därmed heller inte bil) med oss så jag har aningen ömma armar nu på kvällskvisten efter att ha släpat trimbord på bussar och tunnelbanor över hela stan. Men det var absolut värt det! Jag har pratat med flera trevliga människor, sett massor av vackra hundar, och så fick både jag och Duva ack så välbehövd utställningsträning. Det var månader sedan vi utställningstränade och närmare ett år sedan hon blev utställd.

Jag känner mig nöjd med min insats för att ha varit så nervös och skakig, men visst önskar jag att nerverna hade kunnat vika undan en stund och att ett totalfokus skulle ha infunnit sig istället. Det märks på Duva att hon inte vet vad som förväntas av henne, och att hon blir förvirrad av att jag beter mig så konstigt och stelt. Så nu ska vi sätta igång och utställningsträna igen! Jag skulle vilja lära henne att stå framför mig och ställa upp sig själv. Jag tror nämligen att en anledning till att hon blir så stel är att jag står och pillar och flyttar och har mig. Tja, det var några av dagens tankar. Här kommer domare Karin Åkessons kritik: "Väl könspräglad, rakskuret huvud, aningen ljusa ögon. Väl placerade öron. Utan volym i bröstkorg för ålder. Ngt lång i länden. Ngt lågt ansatt svans. Päls av bra kvalité men ännu något ojämn i färg. Rör sig lätt." Hon fick HP och blev sedan på fjärde plats av de fem vuxna storpudeltikarna.

Och sist men inte minst, tack till Leone som än en gång ställde upp och klippte Duva lite och även stod för en del peppning (och en påminnelse om att jag skulle andas när jag stod där i ringen). :)