Ja! Det tror jag i alla fall att Duva kan hålla med om efter gårdagen. Planen var att hon skulle få åka buss och roslagsbana för första gången, eftersom vi skulle in till stan och fika hos pappa och Petra. De ville ju träffa nya tillskottet. Så vi tog bussen och tåget in till Tekniska högskolan. Något som matte inte tänkt så mycket på var ju att även att stå på Valhallavägen och gå genom Östermalm är miljöträning i sig. Duva tog det jättebra, men var förstås trött redan då, och vi turades om att bära runt på henne större delen av dagen.
När vi kom till pappas och Petras hus fick Duva åka hiss för första gången (så vitt jag vet), inte så märkvärdigt, men säkert underligt ändå för en hund. Hemma hos föräldrarna blev det mycket lek och gos, både med Duva och lilla Amanda, som fått en ny lekställning/anordning/sak som lät och rörde sig - helt absurt! Men hon verkar gilla den.
När vi skulle ge oss av visade det sig att pappa och Petra hade planerat en promenad till Nordiska Museét där min faster jobbar. Så vi hängde på dem. Vi tänkte att vi kan ju göra en avstickare vid nästa tunnelbanestation. Men så blev det inte, för vi följde med hela vägen till Djurgårn'. Längs Strandvägen var det olidligt mycket folk, och efter en stund kläckte någon den briljanta (?) idén att Duva skulle få åka vagn en stund. Amanda fick sova i pappas famn medan jag drog Duva i vagnen och det gick faktiskt över förväntan. Trots kullerstenarna satt Duva kvar, ganska nöjd tror jag. Och beundrad blev hon också, en turist stannade oss till och med och bad om att få ta ett kort. Nu tror han väl att det är så vi behandlar hundar i Sverige! xD Vi satt också på en brygga vid vattnet en stund, och Duva fick se några båtar åka förbi. Spännande!
Väl framme vid Nordiska, var det skönt för hundar och barn med lite gräs och skugga.
Seeen bar det tillslut av hemåt. Vi gick till Karlaplan och därifrån tog vi tunnelbana, sedan buss. På bussen blev Duva lite orolig, jag tror att hon mådde illa. Inte så konstigt i den extrema värme som vi hade i Stockholm igår, men det gick ändå bra och hon låg mest och vilade i mitt knä, eller slickade på och tittade ut genom fönstret.
MASSOR av miljöträning för Duva igår alltså. Såhär i efterhand känner jag väl att man hade kunnat klara sig med hälften, men det är ändå skönt att veta att hon nu har upplevt alla de här sakerna i alla fall en gång, och varit glad och praktiskt taget orädd hela tiden. När vi kom hem sov hon under sängen i flera timmar, sen var hon pigg, glad och galen igen!
