Fler bilder från igår

Här kommer några bilder från igår som Marika tog! På mig och Duva samt på Duva med syrran Yama på sista bilden.

Utställningsträning

Idag har jag och Duva varit på utställningsträning/kurs i Svenska Pudelklubbens regi. Med var även uppfödare Marika med kullsyster Yama. Kort sagt kan jag säga att det var fem intensiva timmar! Vi lärde oss grunder, upplägg, lite hur man ska tänka och tips och trick. Matte var inte helt tillfreds i miljön, för mycket människor och för lite utrymme satte igång stress- och ångestmaskineriet kan man väl lite försiktigt säga. Självklart smittade detta av sig på Duva, som under den första timmen var ganska okontaktbar och svår att jobba med. Men det tog sig, undan för undan gick det lite bättre. Vi tränade bland annat på själva springandet, figurer, fritt ställande och att ställa upp hunden "för hand". Nu har vi massor att träna på här hemma - särskilt intensivt under de kommande veckorna fram till vår första utställning!

Jag insåg på morgonen att Duva nästan aldrig haft halsband på sig förut (bara sele), så bara det var ju ett hinder att komma över! Men det var inte så farligt alls. Och trots att jag mådde illa, ville gråta och längtade hem - trots allt det är jag taggad att anmäla mig till någon ny kurs nu! Konstigt va?

Duva och Yama röjer lite hemma hos Marika:


Båda flickorna i bilburen:


Träning i Djurgymnasiets Hundcenter i Hägersten:


Trött Duva:


En söt liten herre som satt och övervakade spektaklet:


- Posted from my iPhone

Riktigt produktiv hundvårdsvecka

Den här veckan har många timmar lagts på hundarnas vård, och det är jätteskönt för då kan jag ta en liten paus (i alla fall från badning, föning och kloklippning) i ett par veckor! Vi har hunnit med att borsta tänderna flera gånger, klippa klor, rycka öron (och tvätta Duvas öron ett antal gånger - nu ser de äntligen fräscha och fina ut!), klippa Zoë, raka båda hundarna på nos och tassar etc. och så har båda badat. Duva har blivit fönad och borstad efteråt också förstås, och tofsad. Puh! Här är före- och efterbilder på Duva, som blev klar alldeles nyss.

Duva började hulka...

... som för att kräkas alldeles nyss, och jag tänkte "neeej, nu är magen paj igen!". Men icke. Det var bara kattbajs som kom upp. Jippi! xD

Hemmagjort hundgodis!

Förra veckan gjorde jag ett tafatt försök att baka hemmagjort hundgodis till hundarna. Instruktionerna har jag fått från Duvas uppfödare. Men den gången blev det inte så bra, jag tog alldeles för mycket köttfärs och det blev bara blä. Dessutom luktade hela köket skunk.

Igår gjorde jag ett nytt försök, men en ny smaksättning - viltost. Visserligen underminerar det litegrann tanken att "gör jag eget hundgodis så vet jag att det inte är enmassa färgämnen och konserveringsmedel i". I viltost finns det säkerligen mängder. Men det är i alla fall roligt att göra godis själv!

Jag gjorde helt enkelt så att jag blandade viltost, vatten, ett par ägg och massor av mjöl (älskar degkrokar på elvispen!). Sen smetade jag ut det hela på ett bakplåtspapper och in i ugnen på 220 grader i ca 20 minuter. Efter det skar jag "kakan" i strimlor och sen bitar. Eftersom jag mest ger godis när vi tränar, så vill jag ha små behändiga bitar som jag kan ta med på promenaderna och som hundarna inte blir mätta på så snabbt. Förmodlgien skulle det vara mer praktiskt (och mindre smuligt) att göra större kex. Småbitarna fick ligga på en plåt i ugnen på ganska låg värme i några timmar för att torka igenom helt.

Såhär ser resultatet ut:

En stor fördel den här gången är att bitarna knappt luktar någonting alls. De har en lite söt doft, men den är inte särskilt märkbar tycker jag. Det ska bli spännande att se vad hundarna tycker (när Duvas mage mår bra igen)!

Duva och Baron

Jag hittade en film från slutet på förra året, där Duva och Baron umgås lite. Baron är en alaskan malamute som Michaels kompis ibland tar med hit. Han är inte helt glad i Duvas påflugenhet, men tar det med ro. Han morrar mycket, men har aldrig gjort något mer. Jag vet inte om det är bra eller dåligt för Duva att umgås med honom. Kanske kommer hon tro att man inte behöver lyssna när andra hundar morrar, eftersom de inte följer upp det om man ändå gör övertramp? Eller så är det jag som läser in för mycket. ;)

Morgonpormenad med fotning, stå-träning och fina hundmöten

Vilket härligt väder vi har idag! Strålande solsken, men ändå tillräckligt kallt för att man ska slippa slask. På morgonpromenaden tog jag med mig kameran - och insåg sen när jag skulle lägga in bilderna i datorn att det är de första bilderna från 2011! Kan det kanske bero på att alla mina uppladdningsbara batterier håller på att totaldö..? Här är i alla fall lite bilder från vår promenix vid Vallentunasjön:

Eftersom jag inte står ut med att låta Duva vara lös och Zoë kopplad hela tiden, så var jag lite bus(s)ig och släppte Zoë en stund så att hon kunde sträcka på benen lite. Och försvara sig mot Duvas vilda lekattacker!

Och här kommer en intressant bild... Jag vet inte hur väl det syns, men det lilla "skägget" som Zoë har på bilden, är faktiskt en tuss av Duvas päls. Så hon är definitivt inte helt hjälplös, lilla Zoë!

Även idag fokuserade jag mycket på stå-träning, och jag försökte få det på film. Men av någon anledning var Duva väldigt konstig, kanske var det jag som var lite för brysk eller så, men jag tror faktiskt att det var något annat som skrämde upp henne. Hon ville inte ens leka med sitt älskade kampkoppel efteråt, och så beter hon sig väldigt sällan. Eftersom hon var så svår at få kontakt med ville jag inte heller släpa henne över marken för att hon skulle stå på en bra plats, så det syns nog inte så bra på filmen vad jag faktiskt gör. Men det är något i alla fall!

Vi fick också till flera riktigt bra hundmöten, då Duva hade fullt fokus på mig trots att Zoë gick och morrade och knorrade bakom oss. Dessutom var Duva lös vid det sista hundmötet - vilken bonus! Jag vågade mig också på att ha henne lös på en liten bilväg vid kyrkan, där vi mötte tre bilar totalt tror jag. Superduktig var hon och gick på min sida så fort jag sa till henne. Jag har verkligen fått mycket självförtroende - och förtroende för Duva, de senaste dagarna. Ju mer jag har henne lös, desto säkrare blir jag på att hon sköter sig!

Stå-träning

Idag på morgonen har vi kört några mini-pass när vi var ute på promenad. Jag har nämligen (tillslut) insett att det är alldeles för halt inomhus för att ens försöka. Duva har väldigt snabbt plockat upp konceptet med stadga i andra sammanhang, så det här bör inte vara alltför svårt. Det vi måste kämpa med är däremot impulsen att sätta sig ner. Så fort jag håller min hand framför hennes nos så sätter hon sig ner. Jag ska se om jag kan få det på film här någon dag. Om inte annat kan man ju hoppas på att man kan få sig ett gott skratt när man ser tillbaka på det lite längre fram. :)


- Posted from my iPhone

Slut på karantänen

Idag är hundarnas kennelhosta-karantän slut, tjoho! Nu väntar vi bara på att Sofias hundar också ska bli friskförklarade så att vi kan börja träffas igen, det var så länge sen!


- Posted from my iPhone

Premiär för kampkopplet

Det låter som en ganska hemsk attiralj när man bara hör ordet - men nejdå, det har inget med inhumana redskap eller hundkamp att göra. Kampkoppel är vad jag kallar det koppel i flätad fleece som jag köpte redan i somras, för att träna Duva med. Då såg jag framför mig hur bra det skulle vara att alltid automatiskt ha en belöning med sig på promenaderna. Men så kom jag hem och insåg att min pluttiga lilla valp aldrig skulle kunna släppa kopplet på promenaden, och så var jag plötsligt inte lika nöjd längre. Kopplet åkte ner i en låda och låg där i nästan ett halvår innan jag idag tog fram det igen!

Nu jäklar, tänkte jag imorse, har vi väl ändå fått in tillräckligt med koncentration och kontroll för att kunna ta med kampkopplet på promenaden. Sagt och gjort. Duva fick på sig det "nya" kopplet och såg till en början ganska tveksam ut. Men efter någon minut insåg hon att oj, den här kan man ju bita och dra i! Det tog kanske fyra-fem små minipass då jag tränade "varsågod" och "tack" med några "app-app" emellan när hon försökte starta kamp utan tillåtelse. Men sen verkade hon fatta. Underbart! Så här ser det ut nu ungefär:

Om det är någon annan som införskaffat såna här koppel - hur använder ni dem? Får hunden kampa hejvilt, eller på "kommando"?

När kusten var klar fick båda hundarna springa lösa och busa en stund. Bitchiga-löp-Zoë var dock mest sur, och Mobbar-Duva tyckte det var sååå roligt! :p

- Posted from my iPhone