Vara ensam i buren

Nu på morgonen körde jag valpens första pass att vara instängd i buren ensam och att jag lämnar rummet. Zoë fick vara kvar, ville inte ha någon rivstart. Så jag gick ner och hämtade hundmat i köket medan valpen låg i buren med sitt ben. Det gick utmärkt! Inget pip alls, och hon ville inte ens gå ur buren när jag öppnade, ville hellre gnaga på sitt ben. Det är första gången hon inte kastat sig på burdörren när jag närmat mig! Det kommer bli ett annat ljud i skällan när jag tar med mig Zoë ut... Men jag ska verkligen försöka träna det den här veckan, eftersom det är HUND 3 i helgen och då skulle det underlätta en hel del om valpen kan ligga i inne i buren när vi är ute och tränar. Vi får väl se hur det går, det är ju en ny plats och allt också. Men jag försöker tänka positivt!

Åka famn är inte så roligt

Nu var det ett par dagar sedan man uppdaterade igen. Sedan dess har vi fortsatt träna på alla smågrejer som burträning, ensamhet, stå på bord och klicker.

Nu nyss kom vi in från en härlig lång promenad i solen. I början blev det en del koppelträning, väldigt behövlig kan jagg tillägga! Det är inte helt lätt för en valp att förstå att man inte får gå på höger sida om matte. Men hon gör stora framsteg, nu snor hon sällan runt fötterna på mig när hon är kopplad! Eftersom vi gick längre än vanligt, fick hon åka famn endel, för att hon ju som bekant är valp och ännu inte ska röra sig för mycket. Hon höll dock inte med! Det är ju inget kul att gå och hänga på mattes armar när Zoë får springa runt och göra spännande grejer på marken!

När vi kom till skogsvägen blev det däremot springa av! Vi hade ett hundmöte (det händer inte ofta här ute) som gick ganska bra, Zoë morrade till lite men sen stack jag åt henne en massa godis när de gick förbi. Nu struntar jag i om hon kliar, vi måste få bukt med denna fåniga skälla-på.hund-nonsens! Vill ju inte att Eko ska ta efter heller.

"Vad gör du där uppe?"

"Åh, ska vi leka!?"

Det här är normalt vad som händer när man försöker ta kort på BARA Zoë...

"Matte, det låter konstigt där borta..." Kvittrande fåglar är farliga tycker Eko! :P

Zoë klättrar på snön, Eko klättrar på Zoë.

"Matte, jag tycker om dig..."

 "... Men måste jag sitta här?"

Här får tjejerna göra lite godissök i snön, vilket även innebär motorik-träning för valpen. ;)

Och när vi nästan var hemma fick hundarna plötsligt för sig att "nu är det bustime". Vet inte vad som flög i dem, men gulligt var det!

Det tog en bra stund för valpen att varva ner efter promenaden, som alltid (hon har INTE någon av- och påknapp än kan jag ju säga), men nu ligger hon äntligen med  Zoë i buren och sover som en liten ängel.

Vi har också klickertränat lite idag. Eko är mycket fokuserad på godiset och däför går det lååångsamt, men det är roligt och några små framsteg tycker jag nog att jag sett!

Första promenaden i Överby

Jag blir så förslappad när jag bor här ute på landet! Det är ju bara att släppa ut hundarna på tomten och sen springa in i värmen igen! Att ha en liten valp (som ju inte ska gå knappt någonting egentligen), gör ju inte direkt att man blir mer aktiv heller. Men igår sa jag till mig själv att vi ska bli mer aktiva och jag ska ge hundarna mer tid istället för att bara sitta vid datorn!

Så idag tog vi vår första promenad här på ön, sen vi flyttade tillbaka. Vi gick inte långt alls, men var väl ute i en halvtimme eller så i alla fall. Solen sken och jag tänkte att "nu blir det massor av fina bilder". Av 69 bilder har jag nu sparat sex stycken. Solen är förrädisk, tar man inte kortet i rätt vinkel bli det bara mörkt och tråkigt. Men här är några mysiga vinterbilder i alla fall!

"Å ett å två å tre å hopp!"

Eko 12 veckor

Oj vad tiden går fort! Nu börjar lillskruttan bli stor, känns det nästan som. Igår var vi hos veterinären och tog 12-veckors-sprutan och det gick galant! Inte ett knyst sa hon, min duktiga lilla tjej!

Det märks fortfarande tycker jag att Eko är en ganska försiktig liten person, hon är inte en sån hund som kastar sig in i allt nytt, men det tycker jag kan kännas ganska skönt på vissa sätt. Här gäller det bara att bygga självförtroende och tillit till mig, så att hon ändå kan ta sig an världen utan att bli skrämd eller tillbakadragen.

Vikt: ca 1,7 kg

Miljö och socialisering: Den här veckan har vi mestadels varit här ute på landet, förutom igår då vi som sagt åkte till veterinären. Vi var även inne i stan, så det blev en hel del miljöträning. I helgen har både Michael och pappa varit här, så lite folk har hon fått se i alla fall. Eftersom hon nu fått 12-veckors-sprutan ska vi snart ge oss ut och träffa snälla hundar. Det svåra är ju att veta innan om de är snälla... Så jag får väl försöka rigga lite hundmöten.

Rumsrenhet: Jag tycker att jag ser framsteg i rumsrenhetsträningen, men visst blir det pölar inomhus. På natten blir det alltid några pluttar och en pöl, men det gör inte så mycket. På dagarna försöker jag dock hålla noga koll och gå ut när hon vaknar och ätit, men leker gör hon från och till så skulle jag gå ut med henne varje gång hon lekt skulle det bli många gånger i timmen! Det funkar bra ändå tycker jag.


Ensamhet: Det går fortsatt bra att lämna Eko i rummet med Zoë, inget pip alls. Tar jag däremot ut Zoë, då är det en annan historia. Jag ska intensiv-träna det denna vecka har jag bestämt, eftersom hundkursen börjar närma sig då Eko måste kunna vara själv i buren när vi tränar med de vuxna hundarna. Vi har också tränat att vara instängd i buren när jag och Zoë är kvar i rummet. Det har gått upp och ner, men även här ska vi fortsätta träna några gånger om dagen.

Nu var det sådär länge sen man uppdaterade igen. Det blir lätt så när Michael är här över helgen, då vill man umgås med honom i stället. Det har i alla fall varit en trevlig helg med mycket solsken.

Igår tog vi tag i burträningen igen. Eftersom Eko tyckte att det var superäckligt att bli lämnad i buren så tog vi en paus från det, men nu har vi som sagt satt igång igen. Jag gjorde helt enkelt så att när hon sov, så lockade jag ut Zoë och gav Eko ett ben som hon glatt började gnaga på. Sen drog jag igen dragkedjorna till burens öppning, och gick iväg. Jag lämnade inte rummet, utan gick runt och småstädade, höll på med datorn etc. Det gick toppenbra första gången och hon sa inte ett pip! Efter en stund släppte jag ut henne utan några större ceremonier, utan krävde bara att hon stannade i buren tills jag sagt "varsågod". Vi prövade en gång till senare på kvällen, men då blev det allt lite gnäll. Benet var inte lika intressant, och hon var inte heller lika trött. Jag väntade tills hon blev tyst, och släppte sen ut henne.

Idag blir en stor dag. Vi ska åka och bli vaccinerade! Eller i alla fall Zoë och Eko. Båda ska ha trippelvaccin (som skyddar mot fyra sjukdomar, hur går det ihop?) så det blir en slant att punga ut med. Runt tusenlappen tror jag. Men först ska vi åka in till stan och laga mat!

Vilken tur att man har en varm huvudkudde i vinterkylan.

När Zoë vill vara ifred ser det istället ut såhär.

Inget kiss inne

Det här är en liten milstolpe. Vi har precis varit ute på sista kissningen och när vi kom in i goa värmen igen insåg jag att det här är den första dagen som Eko inte gjort några behov inomhus (förutom några pluttar under natten, men det räknas inte...)! Duktig flicka och duktig matte som håller koll och springer ut när det behövs!

Att vara ensam är ju inte alls farligt

Idag har det blivit massor av ensamhetsträning! Har sprungit upp och ner mellan våningarna i huset hur många gånger som helst känns det som - och inte en enda gången har valpen pipit! Visserligen har jag för det mesta fortfarande varit i huset, städat lite i köket eller sådär, men jag har ändå blivit borta ganska länge. Kanske 8-10 minuter som mest. Nästa steg blir att träna henne utan Zoë, det vill jag börja med direkt innan jag utökar tiden. Jag måste kunna gå på promenader med Zoë utan Eko, och jag vill rent allmänt inte att hon blir beroende av henne. Det ska bli intressant att se vad det blir för skillnad i Ekos beteende, om hon tycker det är jättejobbigt eller inte märker någon större skillnad.

Några fler bilder från den här dagen och kvällen:

 

  

  

 

Sol!

När vi gick upp i förmiddags var det strålande solsken! Så jag tog med mig kameran ut på andra kissningen och fick några fina snöbilder. Det var så kallt så jag klarade inte att sitta på huk särskilt länge, kunde inte heller kräva av vovvarna att de skulle vara stilla och posa. Men ändå!

Den här bilden kanske vissa tycker är äcklig... Men alla som haft valp vet vilken seger det är varje gång det bajsas ute, och det behövde förevigas! :P

Det är tur att Zoë är med ute, annars hade jag nog inte vågat ha valpen lös, så nära som vägen ligger. Eller tja, just nu är det väl för höga snödrivor för att hon ska våga sig bort från det upptrampade, men senare kommer det bli en kamp att våga släppa efter med rädslan för att hon sticker ut på vägen!

Just ja, det har jag ju glömt att skriva. Eko har, på helt egen hand, lärt sig att gå i trappan! Fort går det också! Inomhus-trappan är värre, den är både lackad (en aning hal) och lite snurrad. Det får bli nästa projekt, även om jag brukar locka henne några steg.

Eko 11 veckor

Det har redan gått en vecka sen senaste rapporten! Det känns som bara ett par dagar. Men vi har också haft några ganska händelserika dagar med flytt och idag veterinärbesök så det är kanske inte så konstigt.

Som sagt har vi flyttat ut till landet nu och det innebär nog en större omställning för mig än för hundarna, eftersom vi inte har något vatten. Bara att borsta tänderna är ett projekt och att duscha finns ju inte ens på kartan! Men som tur är tar inte hundarna någon skada av det utan är lika glada ändå. Eko verkar trygg redan nu i vårt rum (hon sov i buren första natten utan att säga ett knyst) och även på tomten strosar hon runt och känner in sig.

Vikt: vet inte!

Miljö och socialisering: Flytten i sig har förstås inneburit en hel del nya upplevelser. Att åka i bur i bilen hela vägen ut till Värmdö tog hon jättebra. Bara några små pip första minuten. Än en gång tror jag Zoës lugn hjälper. Sedan har vi varit ute på vift idag med fem bussresor och ett veterinärkliniksbesök med allt vad det innebär. Jag tycker fortfarande att hon är en ganska försiktig individ, men när hon väl känt in sig på en plats eller i en situation slappnar hon av fint.

Rumsrenhet: Det blir fortfarande pölar inne, särskilt på natten, men jag tycker att det blivit en liten förbättring sen vi flyttade. Kanske är det för att hon nu bara har ett rum och kan inte smita in i köket eller ut i hallen och göra sina behov, som hon gjorde i lägenheten. Inget kiss eller bajs i buren på flera dagar!

Ensamhet: De första dagarna i "nya" huset fick hon vara med mig hela tiden, även ut på dass. Men idag har jag satt igång med ensamhetsträningen igen och det går galant! Efter att ha sprungit in och ut genom dörren men i övrigt varit passiv ca femton gånger kunde jag till och med gå ut på dass utan att valpen vad jag vet sagt ett knyst!

Såhär bor vi nu:

 

 

Veterinärbesök

Oj oj, idag har vi varit ute på äventyr! Jag ska inte dra hela storyn, för den är mer deprimerande än underhållande, med strul med täckningen på kortet och raska promenader fram och tillbaka till bankomaten, men hur som helst. Zoë har ätit dåligt den senaste veckan, nästan inte alls faktiskt. Så efter ett försök att ha is i magen åkte vi ändå till veterinären för att kolla om det var något fysiskt fel som gjorde att hon helt plötsligt blivit kräsen. Så det var bara att plocka ihop vovvar och allt, och ta bussen till Värmdö Djurklinik.

 

 

Det här var mitt och hundarnas första besök på kliniken och jag måste säga att jag är mycket nöjd! Trevligt ställe och tillmötesgående personal. Vi blev visade in i ett av undersökningsrummen och efter en liten stund kom veterinär Anna in. Hon kollade på Zoë rent allmänt, men extra i halsen förstås. Tonsillerna såg fina ut, jag som hade tippat innan på att det skulle vara tonsillit. Eftersom hon inte hittade något knasigt blev det ett blodprov. Zoë var hur duktig som helst, ryckte knappt alls. Och djursjukvårdaren var himla snabb på att hitta rätt! Ett enda försök och hon behövde inte ens raka innan. Skickligt! Efteråt fick Zoë en liten bomullstuss på benet. "Tjusigt" var farmors kommentar när vi senare kom hem.

I alla fall, vi fick vänta en stund medan blodprovet kollades och när veterinären kom tillbaka... Ja då visade det sig att allt såg fint ut på blodprovet. Lite surt känns det i efterhand att ha betalat nästan 1500 kr (som dessutom fick bli pappas pengar och inte mina) för att bara få "allt ser fint ut" som svar. Men då vet jag i alla fall att jag gjort vad jag kan! Vets teori, som jag också hade i bakhuvudet innan, är att det är hormonerna som spökar. Zoë löpte för någon månad sedan, och precis efter fick vi hem en valp. Kanske har det blivit lite vajsing där, som uttryckt sig i matvägran.

Det roliga är att nu när hundarna skulle få kvällsmat så ville inte Eko äta allt, då prövade jag att låta Zoë ta över (hon har alltså inte ätit ur skål på en vecka), och då kastade hon i sig allt som Eko lämnat. Hmmn...

För Ekos del blev det här en lång och uttröttande dag! Först en längre bussresa än hon någonsin varit på förut. Lite illa mådde hon tyvärr och kräktes efter en halvtimme ungefär, men hon verkade inte särskilt orolig utan sov mest. På veterinärkliniken fick hon testa att stå uppe på bordet (med massor av godis förstås) och hon fick springa runt i undersökningsrummet och spana (även där kastade jag ut godis och vi lekte med en nalle). Så nästa vecka när vi ska dit för 12-veckors-sprutan kommer hon väl vara överlycklig att få komma till det här braiga stället igen!

 

Nu kan vi bara avvakta och se om Zoës aptit blir bättre. Om det blir ännu sämre, eller om det inte börjar ge med sig om någon vecka, då ska vi tillbaka till kliniken. Men förhoppningsvis börjar hon äta nu, när hon inser att hon inte får något bättre. ;)